Västmanland

Västmanland är rikt på fornlämningar och många intressanta arkeologiska fynd har gjorts i landskapet.

I landskapets norra delar, på de högre nivåerna, återfinns de äldsta fynden. De är främst frågan om tidstypiska stenyxor. De har hittats vid jordbruksarbete. Den yngre delen av stenåldern representeras av såväl enstaka fynd som boplatser och gravar. Flera boplatser tillhörande den s k gropkeramiska kulturen har undersökts men också sådana som anlagts av de första bönderna i området.

Till bronsåldern dateras en mängd gravar i form av rösen och i landskapet finns också många hällristningar, de flesta i form av s k skålgropar. Till perioden hör också en stor del av landskapets s k skärvstenshögar, dvs högar uppbyggda av eldpåverkad sten. De uppfattas oftast som avfallshögar i anslutning till boplatser. Nyare undersökningar har visat att de inte enbart är detta utan att de också kan vara gravar, höra till verkstadsplatser eller till ett specialiserat landskapsutnyttjande.

Järnåldern känner vi genom en mängd fynd av boplatser och gravar. Båda visar att samhället varit uppdelat i olika sociala grupper och att det funnits stora skillnader mellan ”rik” och ”fattig”. Bebyggelsen har bestått av byar eller ensamgårdar och basnäringen har varit boskapsskötsel och odling. Vissa gårdar har specialiserat sig och det finns bland annat belägg för hästavel etc. Ett flertal fynd visar också på vittgående geografiska kontakter. Importföremål finns såväl från det romerska riket, andra delar av Norden som Västeuropa.

SAU har genomfört ett flertal undersökningar i Västmanland. Bland annat kan framhållas undersökningar av omfattande boplatsområden i Västerås utkant. Där har spår efter bosättning från framför allt järnålder undersökts och mycket ny kunskap kring hur järnålderns bebyggelse såg ut och var organiserad har kommit fram.