De första jordbrukarna
För 5 000 eller 6 000 år sedan började man med jordbruk i Norden. Man hade lärt sig av andra folk att det gick att samla in vilda fröer av korn och vete och sedan så dem i jorden. På så sätt blev man mer bofast eftersom man måste ha åkrar där man kunde odla säden. När säden var skördad användes den för att tillverka öl och gröt med. Vid sidan av säd odlade man också bönor och ärtor.
Man skaffade sig också husdjur som kor, får, getter och grisar. Även de gjorde att man blev mer bofast. Husdjuren medförde att man måste samla in mat åt dem som de kunde äta under vintern. Och de måste ha betsmarker på våren och sommaren.
De första bönderna röjde skogen med hjälp av eld. Det kallas för svedjebruk. Man planterade direkt i jorden efter att ha luckrat den med hackor eller ett årder, en form av enkel plog.
Vid sidan av jordbruket fortsatte man att jaga, fiska och samla in ätliga växter, frukter och bär. Några grupper övergav överhuvudtaget inte detta sätt att leva utan fortsatte som man alltid gjort utan att odla eller hålla boskap.
Keramik
Något som var helt nytt för den här delen av stenåldern var att man lärde sig att tillverka lerkärl. Det hade man inte gjort tidigare. Lerkärlen användes till exempel för matlagning eller som förvaringskärl för säd. Ofta var de vackert dekorerade på utsidan och efter formen på dem kalla man dem för trattbägare. Och man säger att de människor som använde dem tillhörde trattbägarkulturen. De var våra första bönder.
Det finns också några andra typer av keramik från yngre stenåldern. En kallar man för gropkeramik. Den verkar tillhöra människor som inte först och främst levde på att odla eller hålla boskap. Istället jagade de säl, fiskade och jagade skogsdjur. Deras keramikkärl är också vackert dekorerade men hos dem består dekoren av gropar. Därför kallas de också gropkeramisk kultur.
Det finns ytterligare en typ av keramik som ska nämnas. Den kallas stridsyxekeramik och hittas oftast i gravar där det också ibland finns en typ av yxor som man brukar kalla stridsyxor. De är slipade yxor som inte använts för vanligt arbete.
Flintsmeder
Slipade yxor är något som är typiskt för yngre stenålder. Flintsmederna, som man kallar dem som gjorde flintföremålen, var mycket skickliga och kunde tillverka tunna dolkar, pilspetsar och liknande av flinta. Man gjorde också vackra yxor av andra stensorter och lade ner mycket tid på att slipa dem så att de nästan såg ut som om de var tillverkade av metall.
Hus och boplatser
I bland annat Skåne har man hittat så kallade långhus från yngre stenålder. Taket har burits upp av stolpar som stått i par inne i huset. Väggarna har varit flätade av kvistar och grenar och tätade med lera. Taket kunde vara av näver, vass, ag (ett halvgräs), spån eller träplank. I husets mitt fanns en eldstad som gav ljus, värme och där maten kunde lagas. Röken kunde ledas ut genom öppningar i gavlarna eller genom ett hål i taket, vindögat. Skorstenar hade man inte.
Gravar
De första bönderna begravde sina döda i gravar som de byggde av stora stenar. Det var också något som man lärt sig från andra delar av Europa. De äldsta storstensgravarna eller megalitgravarna kallas dösar. De består av några mycket stora stenar som man ställt så att de blir som ett rum. Ytterligare en sten ligger som tak och sedan täckte man allt med jord. I sådana gravar begravde man inte bara en person utan flera efter varandra. De fick också med sig föremål i graven. Lite längre fram i tiden började man bygga en sorts storstensgravar som kallas gånggrifter. De har en gång av sten som leder in till en stor kammar, också av sten. Den yngsta av stenålderns storestensgravar var hällkistorna. De var stora kistor som byggdes av stora stenar som sidor, kanter och tak.
Den här delen av stenåldern kallas för yngre stenålder, bondestensåldern eller neolitikum. Den börjar omkring 4 100 f Kr och slutar 1 700 f Kr.
För 5 000 eller 6 000 år sedan började man med jordbruk i Norden. Man hade lärt sig av andra folk att det gick att samla in vilda fröer av korn och vete och sedan så dem i jorden. På så sätt blev man mer bofast eftersom man måste ha åkrar där man kunde odla säden. När säden var skördad användes den för att tillverka öl och gröt med. Vid sidan av säd odlade man också bönor och ärtor.
Man skaffade sig också husdjur som kor, får, getter och grisar. Även de gjorde att man blev mer bofast. Husdjuren medförde att man måste samla in mat åt dem som de kunde äta under vintern. Och de måste ha betsmarker på våren och sommaren.
De första bönderna röjde skogen med hjälp av eld. Det kallas för svedjebruk. Man planterade direkt i jorden efter att ha luckrat den med hackor eller ett årder, en form av enkel plog.
Vid sidan av jordbruket fortsatte man att jaga, fiska och samla in ätliga växter, frukter och bär. Några grupper övergav överhuvudtaget inte detta sätt att leva utan fortsatte som man alltid gjort utan att odla eller hålla boskap.
Keramik
Något som var helt nytt för den här delen av stenåldern var att man lärde sig att tillverka lerkärl. Det hade man inte gjort tidigare. Lerkärlen användes till exempel för matlagning eller som förvaringskärl för säd. Ofta var de vackert dekorerade på utsidan och efter formen på dem kalla man dem för trattbägare. Och man säger att de människor som använde dem tillhörde trattbägarkulturen. De var våra första bönder.
Det finns också några andra typer av keramik från yngre stenåldern. En kallar man för gropkeramik. Den verkar tillhöra människor som inte först och främst levde på att odla eller hålla boskap. Istället jagade de säl, fiskade och jagade skogsdjur. Deras keramikkärl är också vackert dekorerade men hos dem består dekoren av gropar. Därför kallas de också gropkeramisk kultur.
Det finns ytterligare en typ av keramik som ska nämnas. Den kallas stridsyxekeramik och hittas oftast i gravar där det också ibland finns en typ av yxor som man brukar kalla stridsyxor. De är slipade yxor som inte använts för vanligt arbete.
Flintsmeder
Slipade yxor är något som är typiskt för yngre stenålder. Flintsmederna, som man kallar dem som gjorde flintföremålen, var mycket skickliga och kunde tillverka tunna dolkar, pilspetsar och liknande av flinta. Man gjorde också vackra yxor av andra stensorter och lade ner mycket tid på att slipa dem så att de nästan såg ut som om de var tillverkade av metall.
Hus och boplatser
I bland annat Skåne har man hittat så kallade långhus från yngre stenålder. Taket har burits upp av stolpar som stått i par inne i huset. Väggarna har varit flätade av kvistar och grenar och tätade med lera. Taket kunde vara av näver, vass, ag (ett halvgräs), spån eller träplank. I husets mitt fanns en eldstad som gav ljus, värme och där maten kunde lagas. Röken kunde ledas ut genom öppningar i gavlarna eller genom ett hål i taket, vindögat. Skorstenar hade man inte.
Gravar
De första bönderna begravde sina döda i gravar som de byggde av stora stenar. Det var också något som man lärt sig från andra delar av Europa. De äldsta storstensgravarna eller megalitgravarna kallas dösar. De består av några mycket stora stenar som man ställt så att de blir som ett rum. Ytterligare en sten ligger som tak och sedan täckte man allt med jord. I sådana gravar begravde man inte bara en person utan flera efter varandra. De fick också med sig föremål i graven. Lite längre fram i tiden började man bygga en sorts storstensgravar som kallas gånggrifter. De har en gång av sten som leder in till en stor kammar, också av sten. Den yngsta av stenålderns storestensgravar var hällkistorna. De var stora kistor som byggdes av stora stenar som sidor, kanter och tak.
Den här delen av stenåldern kallas för yngre stenålder, bondestensåldern eller neolitikum. Den börjar omkring 4 100 f Kr och slutar 1 700 f Kr.
