Förstudien görs för att uppskatta hur olika alternativ, till exempel vid ett vägbygge, kan inverka på fornlämningar i ett område. I förstudien ingår en riskanalys, framför allt baserad på kartgranskning. Preliminära bedömningar kan göras utan fältinsatser och därför behövs inget beslut från Länsstyrelsen. Men det är trots detta bra att kontakterna med Länsstyrelsen sker på ett tidigt stadium.

 

I samband med stora byggnadsprojekt genomförs en miljökonsekvensbeskrivning (MKB). I den bör en förstudie ingå. SAU har stor kunskap om Sveriges olika fornlämningsmiljöer och kan därför erbjuda tjänster som tillgodoser de antikvariska behoven.

Den särskilda utredningen sker efter beslut av Länsstyrelsen. Den är ofta mer omfattande än en förstudie men utförs i samma syfte: att ta reda på om det är risk för att fornlämningar berörs av en exploatering.

Utredningen innebär en inventering av kända fornlämningar och en bedömning av förekomsten av ytterligare fornlämningar i området. Metoden kan förutom okulär besiktning till exempel vara fosfatkartering och/eller provgropsgrävning eller sökschaktning. Utredningen är sedan både Länsstyrelsens och uppdragsgivarens underlag för vidare planering. En väl genomförd utredning är en förutsättning för bedömningen av kommande insatser. Vårt uppdrag är att se till att fornlämningarna så långt som möjligt blir bevarade, i enlighet med andan i kulturmiljölagstiftningen.