Uppland
Uppland är Mälardalens fornlämningstätaste landskap. Det förändras ständigt genom landhöjningsförloppet vilket under forntiden inneburit att ny jord hela tiden tillfördes. Detta har tillåtit en ständig tillväxt av bebyggelsen. Över 150 000 synliga fornlämningar är kända från landskapet. Till detta kommer alla de som inte är synliga ovan mark: överplöjda gravar och boplatser, lämningar som aldrig varit markerade etc.
De äldsta lämningarna finns i landskapets nordvästra del som under den äldre stenåldern utgjorde ett sammanhängande fastland. Även lokaler som då låg ute i skärgården, i landskapets västra delar, är kända och har undersökts inom ramen för de omfattande E4-undersökningarna.
Den yngre stenåldern är företrädd genom både boplatser och gravar. Lämningar från såväl trattbägarebosättningar som gropkeramiska lokaler har undersökts i stor omfattning. Till detta kan läggas enstaka gravar, bl a från s k stridsyxekultur men också en s k hällkista med upprepade begravningar i en och samma stenkista.
Synen på bronsålderns och järnålderns bosättning har genom de stora vägprojekt som genomförts i landskapet (E18 Bålsta – Enköping och E4 Uppsala – Mehedeby) kunnat fördjupas och idag står det klart att det redan under bronsålder fanns byliknande bosättningar. Under järnåldern blir denna bild än tydligare. Genom undersökningarna har också bilden av ett samhälle med specialisering och överproduktion växt fram. Bilden har också blivit tydligare beträffande hur huset sett ut och varit uppdelade i olika funktionella rum, hur gårdarna varit organiserad och hur den inbördes relationen mellan gårdarna i de byliknande strukturerna sett ut.
Den uppländska järnåldern rymmer också många tecken på ett socialt uppdelat samhälle där det funnits en grupp i samhällets topp som manifesterat sin ställning bland annat genom spektakulära gravar. Om detta vittnar inte minst de s k kungshögarna i Gamla Uppsala men även andra likartade fynd finns. Till gruppen rika gravar skall också föras de s k båtgravarna från Alsike, Ultuna, Valsgärde och Vendel. Lägg till detta platser som av allt att döma fungerat som centralplatser för större områden såsom Helgö i Mälaren eller det vikingatida Birka, också i Mälaren.
SAU har genomfört en mängd uppdrag i Uppland. Bland annat genom deltagandet i E4-undersökningarna. Inom ramen för detta projekt undersöktes lokaler från stenålder till järnåldern och medeltid. Samtliga undersökningar finns avrapporterade. I särskilda volymer finns dessutom vetenskapliga bearbetningar av resultaten publicerade.
Framhållas skall också att SAU genomfört en stor mängd undersökningar i Ultuna. Där har påvisats lämningar från så tidigt som yngre bronsålder men de huvudsakliga lämningarna tillhör järnålder, företrädesvis yngre järnålder. Bland de med anmärkningsvärda fynden kan nämnas ett område med det som tolkats som rituella depositioner med bl a vapen oh djurben. Ytterligare om denna undersökningar hittar man under ”Våra undersökningar”.
Uppland är Mälardalens fornlämningstätaste landskap. Det förändras ständigt genom landhöjningsförloppet vilket under forntiden inneburit att ny jord hela tiden tillfördes. Detta har tillåtit en ständig tillväxt av bebyggelsen. Över 150 000 synliga fornlämningar är kända från landskapet. Till detta kommer alla de som inte är synliga ovan mark: överplöjda gravar och boplatser, lämningar som aldrig varit markerade etc.
De äldsta lämningarna finns i landskapets nordvästra del som under den äldre stenåldern utgjorde ett sammanhängande fastland. Även lokaler som då låg ute i skärgården, i landskapets västra delar, är kända och har undersökts inom ramen för de omfattande E4-undersökningarna.
Den yngre stenåldern är företrädd genom både boplatser och gravar. Lämningar från såväl trattbägarebosättningar som gropkeramiska lokaler har undersökts i stor omfattning. Till detta kan läggas enstaka gravar, bl a från s k stridsyxekultur men också en s k hällkista med upprepade begravningar i en och samma stenkista.
Synen på bronsålderns och järnålderns bosättning har genom de stora vägprojekt som genomförts i landskapet (E18 Bålsta – Enköping och E4 Uppsala – Mehedeby) kunnat fördjupas och idag står det klart att det redan under bronsålder fanns byliknande bosättningar. Under järnåldern blir denna bild än tydligare. Genom undersökningarna har också bilden av ett samhälle med specialisering och överproduktion växt fram. Bilden har också blivit tydligare beträffande hur huset sett ut och varit uppdelade i olika funktionella rum, hur gårdarna varit organiserad och hur den inbördes relationen mellan gårdarna i de byliknande strukturerna sett ut.
Den uppländska järnåldern rymmer också många tecken på ett socialt uppdelat samhälle där det funnits en grupp i samhällets topp som manifesterat sin ställning bland annat genom spektakulära gravar. Om detta vittnar inte minst de s k kungshögarna i Gamla Uppsala men även andra likartade fynd finns. Till gruppen rika gravar skall också föras de s k båtgravarna från Alsike, Ultuna, Valsgärde och Vendel. Lägg till detta platser som av allt att döma fungerat som centralplatser för större områden såsom Helgö i Mälaren eller det vikingatida Birka, också i Mälaren.
SAU har genomfört en mängd uppdrag i Uppland. Bland annat genom deltagandet i E4-undersökningarna. Inom ramen för detta projekt undersöktes lokaler från stenålder till järnåldern och medeltid. Samtliga undersökningar finns avrapporterade. I särskilda volymer finns dessutom vetenskapliga bearbetningar av resultaten publicerade.
Framhållas skall också att SAU genomfört en stor mängd undersökningar i Ultuna. Där har påvisats lämningar från så tidigt som yngre bronsålder men de huvudsakliga lämningarna tillhör järnålder, företrädesvis yngre järnålder. Bland de med anmärkningsvärda fynden kan nämnas ett område med det som tolkats som rituella depositioner med bl a vapen oh djurben. Ytterligare om denna undersökningar hittar man under ”Våra undersökningar”.
