Ultuna, Stora logen
Ultuna är, eller har varit, ett av Upplands mer betydande fornlämningsområden. Platsen är känd som ett av Uppsalatraktens lokala makt- och kultcentrum, samtida med Gamla Uppsala. Ändå är Ultuna förvånande lite utforskat. Här gjordes tidigt många märkliga gravfynd, bl a de vendeltida båtgravar som hittades på 1850-talet. Johnannes Rudbeck hade knappt två sekel dessförinnan konstaterat att på Ultuna fanns över 700 ättebackar, dvs gravhögar.
Från slutet av 1600-talet och framåt har dock stora delar av Ultunas fornlämningar försvunnit i rask takt. Av det en gång så stora gravfältet återstår idag endast en liten del. Inte heller områdena kring gravfälten har skonats. Särskilt hårt har exploateringstrycket varit från 1950-talet och framåt. För drygt 10 år ändrades rutinerna och numera är arkeologerna närvarande vid exploateringar.
Just nu pågår stora förändringar i Ultunaområdet. En ny campusmiljö är under uppbyggnad för lantbruksuniversitetets räkning. Centralt i Ultuna gjordes sommaren 2008 spektakulära fynd av bl a pil-, lans- och spjutspetsar av järn, klippta silvermynt, ett förgyllt hänge i form av en häst samt ett par s k amulettringar av järn. Inte långt från denna fyndplats, i slänten av åsen ligger ”Stora logen”, en gammal sädesloge uppförd i början av 1860-talet. Även denna är nu under ombyggnad för att tjäna som campusområdets drift-/försörjningscentral.
Ett stenkast från logen finns det som återstår av Ultunas största gravfält från yngre järnålder. Här gjordes uppseendeväckande fynd år 1900, då bl a en s k guldgubbe, ett litet och mycket tunt guldbleck med en bild av det som förmodligen är ett kärlekspar. Dessutom hittades resterna efter en stor, sönderslagen båt. Närheten till detta gravfält gjorde att Länsstyrelsen i Uppsala län som villkor för ombyggnationen av logen beslöt att marken i och kring byggnaden skulle utredas arkeologiskt. Under oktober och november 2009 skedde därför en arkeologisk förundersökning. Denna visade att det inne i logen, på ett djup mellan 1-2 m under golvet, fortfarande fanns brandgravar från yngre järnålder.
Just nu pågår en slutundersökning av några av dessa gravar. Förhållandena är exceptionella. Även om utgrävningen sker under tak märks vintern med besked. Gravarna ligger djupt och undersökningen sker av nödvändighet samtidigt med själva ombyggnaden.
Gravarna är brandgravar och innehåller brandlager, det gängse gravskicket under yngre järnålder. Den döde har med andra ord bränts tillsammans med sina gravgåvor, exempelvis en häst eller en hund, övriga personliga föremål som dräktspännen och smycken och kanske
lite mat och andra saker som kunde vara bra att ha ”på andra sidan”.
Gravarna som undersöks ligger under tjocka påförda lager
Ett av fynden, en pärla av bergkristall
Ultuna är, eller har varit, ett av Upplands mer betydande fornlämningsområden. Platsen är känd som ett av Uppsalatraktens lokala makt- och kultcentrum, samtida med Gamla Uppsala. Ändå är Ultuna förvånande lite utforskat. Här gjordes tidigt många märkliga gravfynd, bl a de vendeltida båtgravar som hittades på 1850-talet. Johnannes Rudbeck hade knappt två sekel dessförinnan konstaterat att på Ultuna fanns över 700 ättebackar, dvs gravhögar.
Från slutet av 1600-talet och framåt har dock stora delar av Ultunas fornlämningar försvunnit i rask takt. Av det en gång så stora gravfältet återstår idag endast en liten del. Inte heller områdena kring gravfälten har skonats. Särskilt hårt har exploateringstrycket varit från 1950-talet och framåt. För drygt 10 år ändrades rutinerna och numera är arkeologerna närvarande vid exploateringar.
Just nu pågår stora förändringar i Ultunaområdet. En ny campusmiljö är under uppbyggnad för lantbruksuniversitetets räkning. Centralt i Ultuna gjordes sommaren 2008 spektakulära fynd av bl a pil-, lans- och spjutspetsar av järn, klippta silvermynt, ett förgyllt hänge i form av en häst samt ett par s k amulettringar av järn. Inte långt från denna fyndplats, i slänten av åsen ligger ”Stora logen”, en gammal sädesloge uppförd i början av 1860-talet. Även denna är nu under ombyggnad för att tjäna som campusområdets drift-/försörjningscentral.
Ett stenkast från logen finns det som återstår av Ultunas största gravfält från yngre järnålder. Här gjordes uppseendeväckande fynd år 1900, då bl a en s k guldgubbe, ett litet och mycket tunt guldbleck med en bild av det som förmodligen är ett kärlekspar. Dessutom hittades resterna efter en stor, sönderslagen båt. Närheten till detta gravfält gjorde att Länsstyrelsen i Uppsala län som villkor för ombyggnationen av logen beslöt att marken i och kring byggnaden skulle utredas arkeologiskt. Under oktober och november 2009 skedde därför en arkeologisk förundersökning. Denna visade att det inne i logen, på ett djup mellan 1-2 m under golvet, fortfarande fanns brandgravar från yngre järnålder.
Just nu pågår en slutundersökning av några av dessa gravar. Förhållandena är exceptionella. Även om utgrävningen sker under tak märks vintern med besked. Gravarna ligger djupt och undersökningen sker av nödvändighet samtidigt med själva ombyggnaden. Gravarna är brandgravar och innehåller brandlager, det gängse gravskicket under yngre järnålder. Den döde har med andra ord bränts tillsammans med sina gravgåvor, exempelvis en häst eller en hund, övriga personliga föremål som dräktspännen och smycken och kanske
lite mat och andra saker som kunde vara bra att ha ”på andra sidan”.
Gravarna som undersöks ligger under tjocka påförda lager
Ett av fynden, en pärla av bergkristall
