SAU – uppdragsarkeologi på vetenskaplig grund

Stenåldersbarn i Riksten?

Vi har hittat en liten, liten yxa i miniatyr intill en av stenpackningarna på boplatsen i Riksten. Yxan som är omkring 4000 år gammal är inte mer än tre centimeter lång och gjord av grönsten.

Vem kan ha ägt den?

Är det någon som burit den som en amulett, som ett slags skydd mot onda makter?

Stenyxor är ett vanligt fynd som bönder under århundraden hittat i åkrarna när de plöjt. Ännu för bara hundra år sedan var det många murade in en stenåldersyxa i huset eller hängde upp den i taket, för att skonas från blixtnedslag och eldsvådor. Enligt folktron kopplades stenyxorna ihop med åskguden Tor, en gud som vi känner från vikingarnas mytologi. När han kastade sin yxa, eller rättare sagt hammare, trodde man att det blixtrade.

Så här liten är yxan.

Men kanske ska vår lilla yxa inte alls kopplas samman med magi. Kan det istället vara ett barn som ägt yxan och haft den som leksak?

Barn är tyvärr inte lika synliga som vuxna på arkeologiska undersökningar. Vuxna ser man spår av överallt; de har tillverkat keramik, anlagt gravar, lagat mat, gjort upp eld, och tillverkat verktyg. Och deras skelett bevaras dessutom bättre än barns, i gravarna.

Barn har kanske hjälpt till med att bära ved, hämta vatten och passa småsyskon – sysslor som vi idag inte ser spår av.

Ibland kan man ana sig till barns närvaro, som när vi på SAU undersökte en stenåldersboplats i Kjula i Södermanland. Utifrån stenavslagen, som är spår efter redskapstillverkning, kunde vi se att åtminstone två personer suttit och bearbetat sten bredvid varandra. Men medan den ena var skicklig och kunde tekniken väl, kan man på de misslyckade avslagen ana att det inte gällde den andra. Det skulle kunna vara ett barn som suttit och lärt sig, med en vuxen som instruktör.

Miniatyryxans storlek i jämförelse med en femkrona.

Vår lilla miniatyryxa låg tillsammans med brända ben efter en hund. Hunden har varit människans följeslagare i det som i dag är Sverige i minst 10 000 år. Så gamla hundar har man nämligen påträffat i Hornborgarsjön i Västergötland.

Ytterligare en sak låg intill yxan i Riksten, nämligen ett spån av flinta. Utifrån tekniken vet vi att det tillverkades under stridsyxetid, för ungefär 4500 år sedan.

Men varför låg en yxa, en hund och ett flintaspår tillsammans på vår boplats? Vi återkommer med tolkning…

 

Text och bild av Kristina Ekero Eriksson