Osteologi

Vår osteologiska enhet tar emot uppdrag från andra utförare, muséer, myndigheter och forskare. Vi analyserar såväl brända som obrända ben från djur och människor och kan bistå med underlag för undersökningsplaner och anbud. Vi har även bistått Tekniska roteln vid Polisen i Uppsala genom uppdrag inom osteologi.

Osteologi är en av arkeologins grundstenar. SAU ser samarbetet mellan osteologer och arkeologer som en förutsättning för kunskapsuppbyggnaden om vår förhistoria. SAUs osteologiska uppdragsverksamhet erbjuder osteologisk specialistkompetens såväl internt som till externa uppdragsgivare som museer, forskare och arkeologiska företag. Tjänsterna anpassas till uppdragsgivarens behov och omfattar både små och stora uppdrag, liksom olika former av samarbetsprojekt.

Osteologisk kompetens har funnits vid SAU sedan 1999 och vår osteologiska enhet startade 2002. Inom enheten arbetar Emma Sjöling som är osteologisk samordnare, samt Sofia Prata.

SAUs osteologer har mångårig erfarenhet av uppdragsosteologi, fältarkeologi och fältosteologi. Vi arbetar med både humant och animalt benmaterial från samtliga tidsperioder och allehanda lämningstyper, där både brända och obrända ben ingår. Med uppdragsgivare från hela Sverige samt Norge och Åland har vi kunskap om material från ett stort geografiskt område. Vår osteologiska kompetens omfattar bl a fältosteologi, fältantropologi, tafonomi, tidigkristna gravar, brandgravar, bålplatsanalys, djurhållning och boskapsskötsel samt marin ekonomi.

SAUs mångsidiga osteologer har även omfattande arkeologisk erfarenhet och är på ett naturligt sätt integrerade i samtliga delar av den arkeologiska arbetsprocessen. Förutom fältosteologi, osteologisk analys och rapportering, innefattar detta även projektplanering och beräkningar, liksom urval inför 14C-dateringar och kemiska analyser, samt vetenskaplig bearbetning. Därutöver ingår vi i olika forskningssammanhang samt i undervisning kopplad till uppdragsosteologi. Vi erbjuder även förmedlingsinsatser om osteologi.

Kontakt: osteology@sau.se

Mer om våra osteologiska tjänster

Den osteologiska analysen kan bl a innefatta art- och benslagsbestämning, bedömning av ålder, kön samt sjukliga eller andra förändringar på benen (t ex slakt- och bearbetningsspår). Vid analysen registrerar vi benmaterialet digitalt i Acess eller Intrasis 3, utefter behov och önskemål. Vidare bearbetning med exempelvis spridningskartor görs i ArcGIS-miljö. Om önskemål finns görs mer omfattande jämförelser och arkeo-osteologiska tolkningar samt fördjupningar. För boplatsmaterial kan det exempelvis handla om att undersöka djurhållning, produktionsinriktning, ekonomisk specialisering, handel och hantverk. Vid gravundersökningar finns bl a möjlighet att arbeta med demografiska aspekter och begravningsritualer. Den demografiska informationen kan visa om det finns olika typer av grupperingar eller företeelser som relaterar till t ex ålder eller kön. För att få mer kunskap om begravningsritualen undersöker vi anatomisk representation och depositionsmönster i brandgravar, samt utför fältantropologiska analyser för att särskilja biologisk och kulturell påverkan i skelettgravar.

SAUs osteologer kan vara bollplank och/eller medskribenter i undersökningsplaner och bidra till realistiska kostnadsberäkningar. Osteologisk fälthandledning är dessutom avgörande vid frågeställningar som kräver fältantropologisk kompetens, s.k. arkeothanatologisk analys (eng. archaeothanatology). Genom vår delaktighet och erfarenhet sker preliminära bedömningar och välgrundade prioriteringar redan under fältfasen. Vår gedigna fältarkeologiska kompetens bidrar inte bara till ökade kunskaper om det osteologiska materialet, utan även till det fortlöpande arkeologiska arbetet. Vi bistår vid urval av lämpliga benprover till 14C-datering eller till exempel isotop- och spårämnesanalys. Dessutom tillhandahåller vi osteologisk kompetens i såväl egna som andras forskningsprojekt.

Benen berättar

Osteologi, arkeoosteolog, osteoarkeologi, bioarkeologi, fysisk antropologi, zooarkeologi – kärt barn har många namn. Gemensamt för dessa begrepp är dock att skelettet utgör den centrala informationskällan. Det osteologiska materialet, d v s ben från djur och människa är ett av de vanligast förekommande fyndmaterialen, både på förhistoriska och historiska bosättningar och begravningsplatser. Ben är ett oerhört viktigt källmaterial i den arkeologiska tolkningsprocessen. Men vad kan benen berätta om människornas liv?

Stenålder
Vi börjar med att titta på de äldsta spåren av mänskliga aktiviteter – funna på platser som daterats till äldre stenålder. Utifrån benmaterialen på dessa lokaler, som innehåller arter som säl, älg, fisk, fågel och mindre landlevande pälsdjursarter, får vi en bild av stenåldersmänniskans faunaekonomi och dessutom indikationer på vilket klimat som rådde och hur omgivande natur såg ut vid denna tid. Sammansättningen av arter kan även berätta under vilka årstider människorna uppehållit sig här – om bosättningen varit permanent eller säsongsbunden. Ett benmaterial som innehåller unga individer av vissa djurarter kan t e x tyda på en säsongsmässig bosättning till sommar, eftersom de flesta arter föder sina ungar under sommaren.

Väsentliga osteologiska forskningsområden inom tidsperioden stenålder är bland annat att vidareutveckla metodiken för säsongsbedömningar av lokaler, att undersöka rituella skillnader mellan trattbägar- och gropkeramisk kultur, samt tamboskapens betydelse för faunaekonomin.

Bronsålder
Under nästa tidsperiod – bronsåldern – finner man att tamboskapens andel på boplatserna ökar jämfört med de vilda djuren. Detta beror på att boskapsskötseln har fått allt större betydelse och att boplatserna blivit mer permanenta i sin struktur. De tamdjursarter som påträffas är framför allt nötboskap, får/get, svin och häst. Benmaterialet på boplatserna består för det mesta av olika typer av avfall: slaktavfall, matavfall och konsumtionsavfall. Detta speglar djurens direkta betydelse för människans överlevnad. Men djurkroppens olika delar har även använts som råmaterial för tillverkning av redskap, kläder, smycken, byggnader, tråd och medicin. Att djuren även har haft en funktion i rituella sammanhang kan illustreras med de hela eller delar av djurkroppar som påträffas tillsammans med skelettresterna av människa i gravar och som offer i t ex hus. Att djuroffer blir allt vanligare i det arkeologiska källmaterialet (husen) från och med denna tidsperiod har kopplats samman med att man vid denna period börjar stalla tamboskapen.

Järnålder och historisk tid
Under järnåldern förekommer både mer ”ordinära” typer av boplatser med enbart tamdjursarter som nöt, svin, får/get och häst, och mer ”välbärgade” boplatser. På de sistnämnda finns till skillnad från på de mer ordinära lokalerna en mängd vilda däggdjursarter, fisk och fågel. Förutom att ge en bild av hur boplatsens faunaekonomi varit sammansatt, strävar den osteologiska analysen efter att tydliggöra de olika djurarternas huvudsakliga användning. Detta sker bl a utifrån slaktåldersfördelningen. Har nötboskapen, fåren och getterna primärt hållits för mjölk-, kött- eller skinnproduktion? Slaktåldersfördelningen kan även ge indikationer på om en boplats haft det bättre ekonomiskt ställt än andra. Om boplatsen har haft ett överskott, så har fler spädgrisar, dilamm osv kunnat slaktas. Handel kan även avspeglas i ett benmaterial genom inslag av arter som befinner sig utanför sin naturliga utbredning, t ex fynd av renhorn och genom över- respektive underrepresentation av vissa benslag.

I den osteologiska analysen infogas ibland även en beräkning av köttvikt som sedan, tillsammans med andra födoämnen, kan ligga till grund för beräkningar av hur stor befolkning som kunnat försörjas. Om benmaterialet är välbevarat och innehåller fullständiga ben kan även mätningar för att beräkna mankhöjder på de olika arterna utföras. Dessa mätningar speglar djurbeståndets hälsotillstånd och genetik. En analys av den rumsliga spridningen av bland annat olika benslag på en boplats kan berätta om hur boplatsen varit organiserad – till exempel var slaktplatserna varit lokaliserade.

Vi är framför allt intresserade av att utveckla tolkningen av boplatsmaterial genom rumslig analys via GIS. Några specialområden är avfallshantering, specialisering inom boskapsskötseln och landskapsutnyttjande.

Gravar
Förutom gravritual och förändringar i ritualen kan man generellt säga att benmaterialet i gravarna även speglar människans levnadsvillkor under olika tider. Vid analysen av benmaterialet från gravarna ingår bestämning av kön och ålder på den eller de gravlagda individerna. Bedömning av ålder på de begravda ligger till grund för beräkningar av medellivslängd och barnadödlighet. Detta kan i sin tur användas i studier av demografiska grupperingar inom och mellan gravplatser. En analys av skador (t ex huggskador), sjukliga förändringar och tecken på undernäring på skeletten kan ge en bild av befolkningens hälsostatus. Likaså kan kroppslängden utgöra ett mått på hälsotillståndet – då undernäring och andra umbäranden kan märkas i att kroppslängden minskar.

Vi strävar efter att ha ett rumsligt, kontextuellt och tafonomiskt perspektiv i samtliga analyser oavsett tidsperiod eller material.

Viktigt är också att undersöka hanteringen av kroppen efter döden. Genom detta lär vi oss mer om de levande och deras föreställningar om hur de döda skulle tas om hand. Det gäller såväl människo- som djurkroppar, i brandgravar liksom i skelettgravar. Vid analys av brandgravmaterial undersöker vi om hela eller delar av kroppen finns representerad i graven. På så sätt får vi mer kunskap om begravningsritualerna t ex kropparnas placering på bålet och depositionsmönster. Vid analys av skelettgravar är det viktigt att särskilja kulturell och biologisk påverkan på graven för att kunna rekonstruera hela eller delar av händelseförloppet från dödstillfället och framåt, s k fältantropologi. Vid undersökningar av brand- och skelettgravar är det därför av stor betydelse att en osteolog är delaktig redan i fältarbetsskedet.

Andra analyser på ben
Det osteologiska materialet kan även svara på frågor genom naturvetenskapliga analyser som DNA, 14C (kol-14-datering), isotop- och spårämnesanalys med mera. Med dessa analyser får man t ex få kompletterande information om datering, diet- och kosthållning, mobilitet och man kan även göra populationsstudier.