SAU – uppdragsarkeologi på vetenskaplig grund

SAU friserar bilden av den oborstade vikingen

Historiebeskrivningen är fylld av ogrundade stereotyper. Schabloner som bitit sig fast i det kollektiva medvetandet, där ständigt återberättade sägner och legender övergått i allmänna sanningar. Troligtvis för att människan i grunden gärna finner en trygghet i att hänvisa till definitiva skeenden – trots att en av de viktigaste lärdomarna vi kan dra av historien är att den hela tiden måste omvärderas i takt med varje nytt fynd. Sedan är ju som bekant en bra historia, alltid en bra historia.

Inte endast på grund att dessa skrönor ofta varit tacksamma att föra vidare, utan också för att vikingen som persona varit en gynnsam symbol för såväl svensk turistnäring som enskilda näringsidkare. Att det exempelvis i skrivande stund skissas på ett vikingamuseum som ska slå upp portarna på Djurgården under 2017 är ett tydligt resultat av den digra skara turister som dagligen rullar in på Stockholms Centralstation och omgående ställer sig frågan: ”Var finner jag vikingamuseet?”

Intresset större än någonsin

Det finns gott om andra tecken i samtiden att hänvisa till för att belägga att den skandinaviska järnålderns sista period, sent 700-tal till cirka 1100 e.Kr., genomgår en slags renässans. Den omåttligt populära Tv-serien ”Vikings” från HBO, med Gustaf Skarsgård i spetsen, utgör ett sådant. Det höga allmänintresset är självfallet glädjande, men ställer samtidigt ännu högre krav på bilden som förmedlas överensstämmer med den vetenskapligt grundade versionen. En version som inte bara bekräftar bilden av den hornbärande, råbarkade, barbariskt sinnade och ständigt mjöddrickande manliga gestalt som legat till grund för århundraden av nationalromantik.       

SAU:s roll

Bit för bit, skärva för skärva, kompletterar SAU bilden av vikingatidens människor, även kvinnor och barn, och miljöerna de befolkade. Genom noggrann analys av strukturer och fyndmaterial från våra utgrävningar av forntida boplatser och gravar bidrar vi med ny kunskap och förhoppningsvis en mer nyanserad helhetsbild. Vid exempelvis den nyligen avslutade undersökningen av gravfält i Alunda utanför Uppsala har vi funnit flera kammar, tillverkade av antingen ben eller horn. Samtliga är fint dekorerade i enlighet med tidens mode. Ja, faktiskt, vikingarna och dess föregångare var mer fåfänga än vi föreställer oss. Gravfältet var dessutom anlagt med stor omsorg och ett välutvecklat estetiskt sinne. 

kammar halvsida skala1till1

Flera givande utgrävningar

SAU har undersökt lämningar från yngre järnålder i bl.a. Gamla Uppsala, Ultuna och Malma samt Eds Allé. Samtliga platser har bjudit på ett omfattande och mycket spännande material. I samband med utgrävningarna i Ultuna hittades flera gravar från vendeltid, det vill säga perioden före vikingatiden, 550-780 e.Kr., vars tidstypiska attribut på många sätt var en försmak av vikingatid. Ett av dessa kännetecken är som tidigare nämnt bevis på en välutvecklad trendkänslighet – i nästan alla gravar fanns välbevarade pärlor och andra smyckesdetaljer. Pärluppsättningarna var i så pass gott skick att de kunde tidsbestämmas inom en marginal av 10-20 år, vilket ur ett skandinaviskt perspektiv räknas som bra för föremål som dateras till mer än 1000 år gamla. Undersökningarna vid Ultuna har även resulterat i andra intressanta fynd som rituella ytor med offrade pil- och spjutspetsar samt arabiska mynt och mycket annat.

Vill du läsa mer om exempelvis de stora antalet grophus, speciellt anpassade för hantverk, matlagning och vävning, från våra finkammningar av Malma och Eds Allé? Besök samlingssidan för publikationer och grotta ner dig i våra rapporter och skrifter om platserna.