SAU – uppdragsarkeologi på vetenskaplig grund

Rituellt i Riksten?

På boplatsen i Riksten har människor bott under olika perioder av stenåldern.

Högst uppe i slänten, alldeles intill några skärvstensflak har vi hittat något som kan vara en 4500 år gammal rituell anläggning, från stridsyxetid (2800 f. Kr – 2350 f. Kr).

Namnet på kulturen kommer från en typ av stridsyxa som också kallas båtyxa på grund av sin form.

Stridsyxan som gav namn till en hel kultur. Just denna är funnen i Uppland. Foto SHM.

De som hörde till stridsyxekulturen skiljde ut sig från övriga stenåldersmänniskor i trakten. Många av grannarna tillhörde den gropkeramiska kulturen (3500-2300 f. Kr), som fått sitt namn efter sina keramikkärl som de prydde med små gropar.

Medan gropkeramikerna mest försörjde sig på säljakt vid kusten, ägnade sig stridsyxe-människorna åt boskapsskötsel, odling, fiske och jakt på hjort, älg och rådjur.

Stridsyxefolket var alltså såväl jägare och boskapsskötare som bönder. På sina gårdar kunde de ha får, kor, grisar och hästar.

Människor som hörde till den här kulturen ligger uppenbarligen bakom den spännande anläggningen uppe vid skärvstensflaken.

Där upptäcktes brända djurben som låg ytligt på marken. Under dem, i en grop som var omkring 50 centimeter i diameter och 30 centimeter djup, låg ännu fler ben.

Här hittades de brända benen, den lårbensformade slipstenen och stridsyxekeramiken.

Våra osteologer Sofia Prata och Emma Sjöling har ännu inte analyserat benen klart, men det rör sig om:

  • en tåled som kan komma från en stor växtätare – till exempel nötkreatur eller älg.
  • flera fragment av rörben från ett stort däggdjur – kanske nöt, svin, får eller get.
  • tandemalj från ett stort växtätande djur, troligen älg eller nöt.
  • fragment av ett horn från nötkreatur eller får/get

Att man lagt ned horn från nöt eller får/get i gropen, visar att man hade tamdjur på gården, vilket ju är typiskt för människorna under stridsyxekulturen.

Bland benen hittades också något som ytterligare stärker bilden av att det är just stridsyxefolk som vi har att göra med. Nämligen en trasig lårbensformad slipsten gjord av sandsten. Sådana förekommer bara inom stridsyxekulturen, och hittas ytterst sällan.

Fragment av en lårbensformad slipsten. Ytterst ovanlig!

Som om detta inte vore nog låg det också fragment av stridsyxekeramik bland benen.

En skärva stridsyxekeramik från gropen.

Under dessa fynd låg stenar stora som handbollar och kring dessa slagen kvarts – en vit sten som man kunde tillverka redskap av, till exempel skrapor och skäror.

Men tyvärr finns inga spår efter någon begravd människa – men det är inte så konstigt. Om någon begravts här, borde graven ligga betydligt djupare ned i marken än själva gropen.

Vad kan det då vara för en anläggning? Är det spår efter någon rituell aktivitet? Ännu är vi inte säkra, men det finns flera speciella omständigheter.

  • På ytan finns spår efter gravliknande stensättningar.
  • Fynden från ytan skiljer sig åt från de som hittas på boplatsytan.
  • Lårbensformade slipstenar är väldigt ovanliga fynd.

Enligt vår projektledare Lars Sundström skulle anläggningen kunna kopplas till någon verksamhet som har med begravningar att göra. Det kanske till och med kan vara ett dödshus, det vill säga ett slags ceremoniell byggnad för döda människor.

– Intill gropen finns märkliga stenansamlingar som kan tolkas som stenfodringar till stolpar. Liknande strukturer har i andra sammanhang tolkats som dödshus, berättar Lars Sundström.

Men arbetet fortskrider och dessa tolkningar kan komma att förändras. Så håll ögonen öppna här på hemsidan!

Text av Kristna Ekero Eriksson