SAU – uppdragsarkeologi på vetenskaplig grund

Skrifter 16

Ladda ned Skrifter 16Kyrsta. Gravar från järnålder och medeltid. Del 1. Undersökningar för E4, RAÄ 328 & RAÄ 329, Ärentuna socken, Uppland. Tony Engström & Jonas Wikborg.

År 2002 genomfördes omfattande arkeologiska undersökningar vid Kyrsta i Ärentuna socken, Uppland. Här undersöktes gravar från järnålder och medeltid samt boplatslämningar från övergången mellan yngre stenålder/äldre bronsålder till yngre järnålder. I föreliggande volym presenteras resultaten från gravundersökningarna. Resultaten från boplatsundersökningarna presenteras i en separat volym. Undersökningarna föranleddes av omdragningen av E4:an genom norra Uppland.

RAÄ 328
I anslutning till de ovan nämnda boplatslämningarna fanns ett mindre impediment, RAÄ 328. På detta hittades brända människoben i en större skärvstenspackning som återfanns kring några markfasta stenblock. De brända benen har 14C-daterats till förromersk järnålder. Gravskicket på impedimentet var av en diffus och svåravgränsad art. Det är till och med tveksamt om begreppet grav i traditionell mening verkligen är applicerbart på denna typ av bendeponeringar. De är samtida med flera av husen på den intilliggande boplatsen RAÄ 327 och mycket talar för att gravplatsen kan ses som ett gårdsgravfält. Impedimentet kan även ses som en direkt företrädare till det yngre gravfältet RAÄ 329 som var beläget ca 300 m åt SO. Några betydligt yngre kamfragment och glaspärlor indikerar att impedimentet kan ha nyttjats för rituella aktiviteter även under vendel eller vikingatid.

RAÄ 329
I den plöjda åkermarken strax söder om bytomten undersöktes delar av ett större gravfält, RAÄ 329, som antas fortsätta utanför undersökningsområdets östra begränsning. Äldre kartmaterial visar att det så sent som på 1700-talet funnits synliga högrester i den numera plöjda marken. Spår efter sex bortplöjda gravhögar påträffades vid undersökningen. Såväl brand- som skelettgravar undersöktes. Fyndmaterialet i gravarna var tämligen sparsamt och kan huvudsakligen dateras till vendel- och vikingatid. 14C-dateringarna visar att den undersökta delen av gravfältet har varit i bruk alltsedan den romerska järnåldern. Flera av skelettgravarna 14C-daterades till sen vikingatid och tidig medeltid.

ISBN 91-975994-8-4