SAU – uppdragsarkeologi på vetenskaplig grund

Vi är något stort på spåren!

I strålande solsken har vi nu fått fram en hel rad med stora stenfyllda gropar i åkern söder om Uppsala högar. Jonas Wikborg med Gamla Uppsala högar i bakgrunden. (Foto: Ann Lindkvist, SAU)

I november 1996 stod jag och mina två dåvarande kollegor, Julijana Radakovitz och Neil Price, och funderade vad det var för en märklig grop som vår maskinist Peter Jönsson hade banat fram. Gropen hittades i ett provschakt utmed en gammal banvall som lett till ett tegelbruk söder om Gamla Uppsala. Den drygt meterstora gropen var 70 centimeter djup. I gropens ytterkanter fanns stora stenar som verkade ha kilat fast en numera försvunnen trästolpe eller en större avlång sten som stått i gropens mitt. Det här var inte något vanlig stolphål från ett järnåldershus! I några av de intilliggande schakten hittade vi även några härdar. En av dem 14C-daterades till vendeltid.

För femton år sedan hittades den första stenfyllda gropen på platsen. Den gången genomfördes undersökningarna under andra väderleksförhållanden än de som råder nu. Fr v: Julijana Radakovitz, Peter Jönsson, Neil Price & Jonas Wikborg.

Nu 15 år senare har vi, jag och mina nuvarande kollegor Ann Lindkvist och Fredrik Thölin tillsammans med vår grävmaskinist Janne, hittat ytterligare åtta sådana här gropar i samma område. De står på en spikrak linje med 5-6 meters mellanrum. Linjen löper från SO mot NV. Om man skulle fortsätta linjen omkring 400 meter i NV riktning skulle linjen ansluta till Högåsens sydspets, det vill säga den södra kanten av det stora åsgravfältet där de tre storhögarna är de största och mest kända. Söder om högarna finns också ett stort antal mindre gravhögar.

Här har en arkeolog placerats ut vid var och en av de sju västligaste groparna. De bildar en linje som pekar mot den södra utkanten av höggravfältet vid Gamla Uppsala. (Foto: Jonas Wikborg, SAU.)

En annan nuvarande kollega, Anneli Sundkvist, förmedlade snabbt kontakt med Alexandra Sanmark när jag berättade om upptäckten. Alexandra har nämligen genomfört undersökningar vid Anundshög, strax utanför Västerås, och där påträffat en 200 meter lång rad av liknande gropar. Där var avståndet dock bara två meter mellan dem. Kanske har det stått resta stenar i groparna? Anundshög är en gravhög på Västmanlands mest monumentala gravfält med högar och skeppssättningar.

I groparnas fyllning ligger stora stenar. I just denna hittades också en hingsttand, en extra tand som sitter bakom de ordinarie tänderna på hingstar. Intressant fynd eftersom just hingsten intog en särställning inom den yngre järnålderns kult och offerceremonier! (Foto: Jonas Wikborg, SAU)

Förutom de stora stenfyllda groparna har vi fått fram sex eldstäder som varit nedgrävda i marken. De ligger alla på den södra sidan av den tänkta linje som de stora stenfyllda groparna bildar. Kan det vara någon form av processionsväg som lett upp till gravfältet, eller har vi hittat spår efter någon form av inhägnad eller markering av Gamla Uppsalakomplexets södra utkant? Jag tror att vi är något stort på spåren…

Jonas Wikborg visar en av de undersökta groparna för Dharma – och resten av SAU-gänget som är på besök. Ann Lindkvist till vänster. (Foto: Åsa M Larsson, SAU)