SAU – uppdragsarkeologi på vetenskaplig grund

Vävstol vid Eds allé

Att hitta enstaka vävtyngder, alltså tyngder av bränd lera som sträckt varpen i forntida stående vävstolar, är inte ovanligt. Att däremot hitta flera stycken, liggandes på rad – det är speciellt! Och det har Ulf lyckats med i sitt grophus vid Eds allé.

Fyndpinnarna visar var vävtyngderna ligger - spåren efter en stående vävstol.

Fyndpinnarna visar var vävtyngderna ligger – spåren efter en stående vävstol.

I lagret låg ganska mycket keramik och bränd lera. Efter ett tag övergick den brända leran till att bli ”lerkluttar” som låg och skräpade här och var. Det var då som tanken slog Ulf: tänk om det är vävtyngder? Och det var det. Fjorton stycken vävtyngder bildade ett mönster på golvet – en oval.

Vävtyngderna är inte hårdbrända, som de brukar vara, utan mer ”sprödbakade”. Det är mycket sköra och går inte att lyfta upp utan att gå sönder.

Fyndet gjordes i den sydöstra delen av huset. Troligtvis har det stått två takbärande stolpar i grophuset, en i den västra delen, en i den östra. Tillsammans har de stöttat en takstol som burit yttertaket. Förmodligen har vävstolen stått lutad mot takstolen – alltså inte utmed väggen utan i 90 graders vinkel från den.

Ulf i grophuset där vävtyngderna hittades.

Ulf i grophuset där vävtyngderna hittades.