SAU – uppdragsarkeologi på vetenskaplig grund

Utredningar, stort som smått

Något jag tyvärr inte fick lära mig så mycket om på grundutbildningen i arkeologi var hur mycket mer som ingår i uppdragsarkeologi än ren utgrävning. Det var först efter det att jag fick jobb i branschen som mer av själva processen uppenbarade sig för mig. Även om vi arkeologer har blivit bättre på att nå ut till allmänheten om vad vi undersöker och hur vi tolkar detta så är det nästan alltid det vi kallar slutundersökningar som uppmärksammas. Det är vid dessa som fornlämningarna tas bort och dokumenteras och av förklarliga skäl ger dessa naturligtvis roligast resultat att visa upp. Men detta är samtidigt bara en liten del av det omfattande kulturmiljöarbete som vi och myndigheterna (RAÄ, Länsstyrelser, kommuner, muséer) arbetar med.

Ett viktigt steg är utredningarna. Det kan gälla allt från att en privatperson vill bygga ut på sin tomt till omfattande vägplaneringar av Trafikverket. Arkeologerna studerar de historiska kartorna, läser i arkiven och ser vilka arkeologiska föremål som hittats sen tidigare i området, samt naturligtvis vilka fornlämningar som redan är registrerade. Utifrån detta och det rådande kunskapsläget görs en bedömning var det kan behövas inventering både för att kontrollera de kända lämningarna och potentiellt hitta nya. Vi utgår t ex från höjd över havet, topografi (slättmark, isälvsimpediment), typ av jordmån (sandmark, morän, lermark), närhet till vattendrag och våtmarker, historiska platsnamn osv.

Ann Lindkvist övervakar schaktningen vid Lilla Ramsjö. Foto: Susanna Eklund

Arbetet utförs inte bara för att hitta lämningar som måste undersökas innan byggnation, utan även för att om möjligt identifiera ytor fria från kulturminnen så att placering av hus och vägar kan justeras därefter. Utredningar syftar även till att ge en fingervisning om hur kostsam en exploatering kan bli så att beställaren har chans att ändra sig, eller om Länsstyrelsen anser att området bör skyddas av kulturhistoriska skäl.

I år har arkeologerna vid SAU genomfört flera utredningar i olika län och med olika syfte. Vi har utrett områden med potentiella lokaler från äldre och yngre stenåldern i Uppland, Närke och Stockholm – vissa gav riktigt roliga resultat. Helena Hulth m.fl. har varit i Tillberga i Västmanland inför en planerad poppelodling och i åkermarken där identifierat en ganska omfattande boplats, troligtvis från järnåldern. Hon har även varit i Bäcklösa söder om Uppsala där resultatet blev främst historiska lämningar som tegelframställning. En annan utredning gjordes utanför Morgongåva i Uppsala där det sedan länge finns kända boplatser och gravar från stenåldern, men även gravfält från järnåldern och runstenar. Där hittades spår av bosättning från stenålder och möjligen järnålder i skogs- resp åkermarken, samt husgrunder från historisk tid och gamla färdvägar.

Rest av tegelugn som hittades vid Bäcklösa, Uppsala. Foto: Helena Hulth

En utredning ska ofta belysa inte bara vilka förhistoriska lämningar som finns i ett område utan också dess samlade kulturmiljö, så att Länsstyrelsen kan ha det i åtanke när de ska avgöra om vilka ingrepp som kan godkännas. Denna ökade insikt om att miljöer är mer än summan av sina delar och hur viktiga de är för att belysa den historiska utvecklingen, är något som verkligen växt fram under slutet av 1900-talet. I höst fortsätter vi med utredningarna. Från små mesolitiska lägen i Östergötland till omfattande områden med allt från stenålder till historiska lämningar inför Trafikverkets planerade utbyggnad av järnvägen (Ostlänken) i Södermanland.

Efter sommaren och under hösten kommer rapporterna för utredningarna färdigställas. Rapporterna från förra årets utredningar ligger nu ute på vår hemsida, samt på RAÄ SAMLA. På Samla kan man hitta samtliga arkeologiska rapporter publicerade från 2013 och framåt genom att söka på allt från fornlämningsnummer till socken till lämningstyp. Ett mycket bra initiativ och något som även underlättar för oss i framtida utredningar. Kanske det digitala arkivet framöver kan utökas med att inkludera även äldre rapporter. Vi får se.

Det är inte alltid solen skiner och fåglarna sjunger… Lena Sundin mäter in vid Tillberga och Ellinor Hedlund Larsson står beredd att rycka in om den Västmanländska leran slukar henne. Foto: Helena Hulth