SAU – uppdragsarkeologi på vetenskaplig grund

Tuna: gamla frågor, nya grävningar

Förra måndagen sammanstrålade över 80 personer i Universitetshusets sal X för att begrunda frågan om Tuna. Namnet förekommer i ortnamn i flera delar av Sverige, men med en tydlig koncentration till Östra Mellansverige. Inte sällan knutet till järnålderssammanhang både utifrån läge och namnled (t ex Tortuna, Frötuna). Tuna-namnen har länge ansetts representera ett lite äldre fenomen än Husaby-namnen, men hur gammalt och vilken typ av fenomen är desto mer omstritt. Detta är ett forskningsfält där språkvetenskap, arkeologi och kulturgeografi möts – eller krockar.

Professor Stefan Brink öppnar Tuna-seminariet

Ordet ”tun” har delvis bevarats i vårt språk i betydelsen ”inhägnat jordstycke, gårdsplats”. Det är dock inte säkert att det korrekt återspeglar vad namnet kan ha betytt för 1500 år sedan. Under det senaste århundradet har åtskilliga forskare gett sig på att försöka förklara vad namnet kan ha signalerat och vilken roll dessa platser spelade i den dåtida samhällsordningen. Det fanns dock mycket lite av arkeologiskt källmaterial att gå på från undersökta välbevarade tuna-platser.

2010 fick dock SAU chansen att undersöka Gilltuna utanför Västerås och där hittades inte bara en mängd huslämningar och dateringar som spänner över hela järnåldern, utan även en hägnad kring den mest markanta koncentrationen av hus. Tony Engström och Anneli Sundkvist har jobbat vidare med rapporten för denna intressanta plats, och frågan om vad vi egentligen vet eller tror oss kunna veta om tuna-platserna ställdes på sin spets. Under flera år har dessutom SAU haft möjlighet att undersöka delar av Ultuna i södra Uppsala och Helena Hulth jobbar med att lappa ihop en bild av den inblick det har gett i bosättningen på denna plats under järnåldern.

Charlotte Fabech, Ulf Näsman och Tony Engström i främsta raden

För att dra igång diskussionen igen och få respons från företrädare inte bara inom arkeologin utan även ortnamnsforskning och kulturgeografi så beslöt vi oss för att arrangera ett lite mer ambitiöst öppet seminarium: en eftermiddag vikt åt Tuna-problematiken. Syftet var inte att komma med några svar eller färdigpacketerade teser. Tvärtom ville vi dela med oss av vad som kommit fram på Gilltuna och Ultuna eftersom rapportarbete är en långsam process och det kan ta flera år innan allt finns tillgängligt. Vad vi inte riktigt hade väntat oss var den anstormning av anmälda deltagare som vällde in. Vi fick flytta lokal från Upplandsmuseet (som vänligt erbjudit oss sitt föreläsningsrum), till den ännu rymligare sal X i Universitetshuset (tack vare att institutionen för arkeologi och antik historia hjälpte till). Det blev en uppslutning av forskare, historiker, kulturgeografer, språkforskare och arkeologer från universitet, grävkontor, länsstyrelser och kommunen. Det visade verkligen att frågan om den tidiga yngre järnålders samhällsorganisation engagerar många.

Seminariet inleddes av Stefan Brink, en av Gilltuna-projektets referenspersoner, som gav en översiktlig men samtidigt grundlig forskningshistorik kring Tuna-begreppet inom både språkforskning och arkeologi. Sedan berättade Helena om undersökningsresultaten i Ultuna, där inte bara rester av bosättning kommit fram utan även spår av rituell verksamhet, vilket problematiserar teorin att -tuna representerar bosättning och -åker (i detta fall närliggande Ulleråker) var fokus för det rituella. På sätt och vis knappast förvånande att järnåldersamhället inte gjorde en sådan snäv uppdelning av landskapet. I nuläget finns inga övertygande spår av hägnader för bosättningen på Ultuna, men området är samtidigt mycket stört av sentida bebyggelse.

Anneli och Tony följde upp med att visa resultat från Gilltuna (grävdagboken respblogginlägg om Gilltuna). En hel del återstår så klart att göra, inte minst kommer fler C14-dateringar skickas iväg nu när husstrukturerna har börjar redas ut i virrvarret av stolphål. Vi inkluderar deras powerpoint här nedan, för att se en lite större version klicka på länken.

Charlotte Fabech bidrog slutligen med att förevisa resultat från metalldetektor-undersökningar på platsen Tune på Gotland, där åtskilliga rester av metallhantverk, inte minst i ädelmetaller, påträffats. Dagen avslutades med en diskussion med deltagarna och för de som ändå inte fått nog så blev det även av ett litet post-seminarium på den närliggande puben. En intensiv eftermiddag, men mycket trevlig och förhoppningsvis givande. Vi tycker i alla fall att detta är ett lysande exempel på hur fortsatta arkeologiska undersökningar kan ge välbehövligt nytt material till tolkningarna av järnålderns samhälle och utveckling.