SAU – uppdragsarkeologi på vetenskaplig grund

Gravarna under logen

Nu har rapporten kommit för gravfältet från yngre järnålder som vi hittade inne(!) i en loge på Ultuna. Den visade sig vara både ett skydd och en minst sagt besvärande omständighet vid utgrävningen.

Ultuna tillhör ett av de mer betydande fornlämningsområdena i Uppland. Platsen och namnet har länge intresserat forskare från olika discipliner, alltifrån historiker och arkeologer till  ortnamnsforskare och religionsvetare. Mest kända är gravfälten och fynden från dessa, framförallt de vendeltida båtgravarna. Området har emellertid utsatts för stort slitage genom åren och många fornlämningar har försvunnit, utan någon antikvarisk medverkan. Sedan Akademiska hus för Sveriges Lantbruksuniversitets räkning påbörjade projekteringen av Campus Ultuna har dock arkeologin varit en väsentlig del i processen. Den senaste tidens byggande har därför inneburit flera väsentliga tillskott till kunskaperna om Ultunas förhistoria.

I samband med campusutbyggnaden beslutades att en sädesloge från 1860-talet, den så kallade Stora logen, i ett framåtblickande miljöprojekt skulle byggas om till drift- och försörjningscentral för hela campus. Logen ligger centralt i åssluttningen i en del av Ultuna där förekomsten av fornlämningar är som störst. Närheten till det en gång så omfattande gravfältet Uppsala 401 innebar att gravar fortfarande kunde finnas bevarade i området. Förundersökningen visade mycket riktigt att delar av en stensättning och flera brandlager från yngre järnålder fanns kvar under och precis intill logen.

Den följande slutundersökningen resulterade i att 15 gravar från vendel- och vikingatid kunde identifieras. Samtliga gravar var i olika utsträckning skadade, men innehållet i dem innebär ändå en nyansering i bilden av Ultunas gravfält, bl a har kronologiska luckor kunnat fyllas. För första gången har nu även benmaterial från gravar i Ultuna blivit osteologiskt analyserade. Den yngsta individen var en flicka i 10-12-årsåldern. Enligt tidens sed följde olika djur med den döda på gravbålet. Den lilla flickan åtföljdes bland annat av en hund och ett får eller en get. En annan vanlig följeslagare var hästen. Till de mest förekommande gravgåvorna räknas personliga saker som pärlor i glas och brons samt andra smycken. Sammansättningen av fynden visar vidare att flera av de nyfunna gravarna var kvinnogravar.

Halvt ryggknappsspänne upphittat i Ultuna 1881 ”under pågående grustägt, der förr undersökning pågått”. Numera på Historiska Museet (SHM 7078)