SAU – uppdragsarkeologi på vetenskaplig grund

Götala – en oansenlig och nästan unik folkvandringstida boplats….

I somras undersökte SAU en boplats vid Götala, norr om Skänninge, i Östergötland med huslämningar, kulturlager och andra anläggningar, bl a härdar. Uppdraget kom till för att väg 50 skall få en ny dragning mellan Motala och Mjölby. Rapporten är nu snart klar och jag tänkte passa på att berätta lite om resultatet.

Översikt över undersökningsområdet

Platsen finns i utkanten av vad som nu är ett slättområde men som en gång i tiden utfylldes av flera stora slättsjöar. Själva lokalen ligger i västsluttningen av en höjd där idag byn Nedra Götala finns. På boplatsen fanns bl a två lämningar av stolpbyggda långhus. Hus 2 är troligen något äldre och tillhör en fas som inte lämnat så stort avtryck. Hus 1 är från folkvandringstid och det visade sig att samtliga övriga dateringar från andra anläggningar hör till samma period. Huset är litet och brett. Det tycks vara av en typisk Östergötlandstyp. Framför huset fanns ett ganska tjockt, upp till 0,30 m, intakt kulturlager men det fanns också stora ytor med upplöjda lager. Alla anläggningar och kulturlagret låg framför huset och det är tydligt att ytan fungerat som gårdsplan och aktivitetsområde. Anläggningarna utgjordes främst av härdar (eldstäder), stolphål och gropar. Centralt på ytan fanns också ett igenfyllt vattenhål. Detta har troligen varit vattenfyllt och i bruk samtidigt som boplatsen. I kulturlagret fanns en hel del obrända djurben – slakt- och matavfall från nöt, får/get, svin och häst.

Härdarna låg i olika mindre grupper och hade olika utseende. Detta beror troligen på att de använts för olika syften. Eld måste ha använts för matlagning såsom rökning, torkning , kokning och hantverk av en mängd olika slag. En analys av vedartsinnehållet i det kvarvarande träkolet visade bl a att flera av härdarna dominerades av ett enda träslag, bl a björk, al, ek och hassel. Detta skulle t ex kunna bero på att valet av ved haft ett bestämt syfte. Detta skulle exempelvis kunna vara en fin glödbädd – t ex för matlagning, en hög temperatur – t ex för hantverk eller mycket ljus – t ex för att lysa upp inomhus. I den slutliga tolkningen konstaterades att härdarna i husen samt de närmast belägna troligen använts huvudsakligen för matlagning. En grupp med större härdar bortanför vattenhålet har sannolikt använts vid hantverk. Vad det gäller de rektangulära härdarna så föreslår vi att formen kan bero på att de omgärdats av en träkonstruktion t ex för rökning eller torkning av mat.

Troligen har boplatsen varit ytterst vanlig, man har utfört alla de sysslor, mathantering och hantverk, som hört till ett självhushåll. Vi känner inte till om det funnits andra gårdar i närområdet men det är mycket möjligt. Det faktum att det finns gravar på höjden och tidigare påträffade anläggningar högre upp i slänten, samt att någon form av gles bybebyggelse troligen varit det vanligaste i regionen under den aktuella perioden, pekar på det.

Ett av de få fynden, en bit av ett perforerat keramikkärl.

Trots boplatsens vanlighet är den intressant. Den tycks representera en sammanhållen enhet, en gård, i en enda fas, något som vi sällan hittar eftersom många platser har spår från många bosättningsfaser. Samtidigt som man kan ana att det funnits många aktivitetsspår och anläggningar som gått förlorade har den jämfört med många andra lokaler ett kraftigt kulturlager. Betydelsefullt är också själva dateringen, undersökta folkvandringstida boplatser är ovanliga, både i Östergötland och på andra ställen. Med andra ord är denna oansenliga boplats nästan en liten aning unik, om inte annat så med avseende på sin vanlighet, om nu det är möjligt…