SAU – uppdragsarkeologi på vetenskaplig grund

Gnista – vad händer nu?

Vi har nu packat ihop våra redskap och lämnat undersökningsytan vid Gnista. Undersökningen av den stora högen har lyfts fram i olika sammanhang men undersökningen vid Gnista hyste även andra spännande och viktiga fynd med brandgravar från yngre järnålder och tidigmedeltida kristna begravningar. Nu vidtar det efterföljande analysarbetet som för oss arkeologer innebär den stora arbetsinsatsen men som oftast genomförs lite i det dolda. Det är nu vi ska besvara de frågeställningar som sattes upp innan undersökningens början.

Två av de tidigkristna gravarna vid Gnista, då kremering inte längre tilläts av religiösa skäl. Barnet var runt 8-12 år gammalt. Den vuxna personen är preliminärt osteologiskt bedömd som man. Foto: Upplandsmuseet

Förutom högen kommer vi att arbeta mycket kring gravfältets dateringar och hur det kristna inflytandet blir allt tydligare. Vi kommer också att studera de enskilda individernas levnadsöden. Förhoppningsvis kommer vi att till våren kunna ställa ut några av fynden från undersökningen på Upplandsmuseet, när dessa har blivit konserverade.

I kristna gravar är smycken ganska ovanliga, men ett barn hade begravts med ett bronsarmband. Foto: Upplandsmuseet

Vid Gnista fanns flera begravningar som var lite extra spännande eller tankeväckande, som exempelvis en vuxen och ett 8-12 år gammalt barn gravlagda mycket nära intill varandra. Att det hedniska gravfältet fortsatte att användas även efter det att befolkningen konverterat till den kristna tron ger oss en intressant inblick i hur gravskicket ändrades i samband med religionsskiftet. Det blev viktigt att även mycket små barn skulle begravas, samtidigt som de gravlagda nu sällan fick med sig smycken eller gravgåvor till skillnad från de förkristna gravarna. Undantag finns dock. En begravning var av ett litet barn, ännu inte åldersbedömd men kortare än en meter, som hade begravts med ett bronsarmband runt handleden. En ung kvinna hade i sin tur fått två guldfolierade pärlor med sig.

En grav som möjligen visar på en osäker relation till det nya kristna begravningssättet var den individ som hade lagts ner i en avlång grop, men som sedan hade bränts nere i gropen. Det är inte så lätt att bränna en kropp nere i en grop så nederdelen av kroppen var så gott som fullständigt kremerad, medan överkroppen var mindre påverkad av elden. Vi tar gärna in tips på snarlika fynd av gravar från andra platser! Förfaringssättet hade givit mycket speciella bevaringsförhållanden och i anknytning till kroppen fanns bevarade textilfragment, bitar av ett rep, samt olika föremål av ben.

Grav där skelettet delvis bränts nere i gropen, vilket förefaller vara en blandning av det hedniska och det kristna gravskicket. Foto: Upplandsmuseet

Nu tar rapportarbetet vid. Skelett och brända ben ska analyseras av osteologerna, fynden ska konserveras och undersökas närmare, analyser ska genomföras och allt ska bedömas, tolkas och sättas in i sitt sammanhang. Det tar tyvärr ett par år innan en färdig rapport kan finnas tillgänglig. Vi ska dock försöka hålla er uppdaterade under gång här på bloggen: följ kategorin Gnista gravfält så missar du inga inlägg.