SAU – uppdragsarkeologi på vetenskaplig grund

Från järnsmide till bilindustri

Under augusti och september genomför SAU två arkeologiska slutundersökningar  påKällstalöt intill Folkestavägen mellan Eskilstuna och Torshälla.  Det är Volvos planer på byggande av kontors- och industrilokaler som har föranlett först en arkeologisk utredning förra året, följt av en förundersökning i våras, och nu slutundersökningar av de nyupptäckta fornlämningarna Torshälla 172 och Torshälla 173.

Grävmaskiner är numera lika oumbärligt som arkeologer på utgrävningarna. När platsen är färdigundersökt ska Volvo bygga nya lokaler här.

Resultaten från förundersökningen visade på relativt omfattande boplatslämningar från järnåldern i form av ett gårdsläge, spår efter metallhantverk och ett härdområde i och omkring ett fyndbärande kulturlager.  Slutundersökningen av gårdsläget och området med metallhantverk har bekräftat och kompletterat resultaten från de tidigare undersökningarna. Själva utgrävningsfasen av detta område avslutades precis i dagarna och analys- och rapportarbetet återstår, men vi kan redan nu konstatera att vi hittat minst tre hus och en aktivitetsyta med spår efter järnsmide och bronshantverk. Dessutom har vi undersökt lämningar efter tjärframställning.

Ur tjärgroparna framställde järnålderns folk tjära som användes till båtar och hus. Vi är ganska imponerade att de kunde och orkade gräva sig ned i den kompakta sörmlandsleran.

Förmodligen dateras platsen till yngre järnålder (c 400-1100 e.Kr.), en tidsperiod vars boplatslämningar fortfarande är ganska sällsynta i Mälardalen – det är långt vanligare att vi hittar gravarna eftersom de är mer synliga ovan jord. Att hitta spår av hantverk och produktion är dessutom extra spännande och kan säga en hel del om vilken roll som Källstalöt spelat i det dåtida nätverket.

Förhoppningen är därför att resultaten från undersökningarna ska kunna bidra till kunskapen om den yngre järnålderns samhälle på både lokal och regional nivå. När vi hör om resultaten från våra kollegors arbete i Gamla Uppsala så ser vi vissa beröringspunkter mellan de olika platserna. Även om omfattningen på undersökningarna och fornlämningarna är vitt skilda, så är det förmodligen människor som har ingått i samma samhälle som lämnat spår efter sig både i den uppländska sanden och i den sörmländska leran.

Härnäst väntar undersökningen av kulturlagret och härdområdet (Torshälla 172). Förundersökningen visade där på en hel del fynd som bland annat kan kopplas till slakt och matlagning. Huruvida dessa aktiviteter är samtida med lämningarna från det andra området återstår att se. Men tillsammans ingår de båda undersökningsområdena i en fornlämningsmiljö med spår efter en rad skilda aktiviteter som, vad det verkar, har organiserats och skilts åt i rummet på ett medvetet sätt.  Goda förutsättningar finns därför att resultaten från undersökningarna belyser olika aspekter kring hur man levde och arbetade under järnåldern.