SAU – uppdragsarkeologi på vetenskaplig grund

Ålands sak är vår!

I förra veckan passade vi på att fly landet ett par dagar, på en efterlängtad personalresa. Valet föll på Åland, inte bara för att det är ett trevligt resmål med fina fornlämningar (sånt är viktigt), utan framförallt för att vår medarbetare Niklas Stenbäck sedan förra sommaren vikarierat som landskapsantikvarie där. Han kommer tillbaka till oss i april, och vi ville få chansen att besöka honom innan dess. Niklas såg till att vi fick besöka museet och samlingarna. Vi fick också träffa hans nuvarande kollegor och pratade arkeologi med dom.

Vi tittar på fynden från Västra Jansmyra, en 6000 år gammal kamkeramisk boplats. En av de första bosättningarna på Åland

På torsdagen anordnade de en härlig rundresa för oss till lite olika fornlämningar på huvudön: bronsåldersrösen, järnåldersgravfält, boplatser och ryska fästningen Bomarsund. Det var ett par mycket trevliga dagar på öriket, även om överresan var lite skumpig och jag och Michel nästan höll på att åka vilse på uppländska landsbygden när vi skulle ta oss till Grisslehamn (vi tenderar att förlora oss i diskussioner om stenåldern och tappa liksom nuet…).

Niklas nuvarande arbetsrum. Lite torftigt tyckte vi nog…

Bomarsunds kanoner. Foto: Anneli Sundkvist

Det var intressant att få inblick i hur kulturarvs- och kulturmiljöarbete organiseras på Åland, som har rätt till ett visst självbestämmande gentemot Finland. Det betyder att uppdrag som i Sverige är uppdelade på enheter som museum, länsstyrelser och arkeologiska firmor här finns under ett och samma paraply. Fördelar är t ex lokalkännedom, större tillgänglighet för de boende och kortare beslutsvägar. En nackdel är att arbetsbördan ibland kan bli rejält tung när ansvariga ska försöka hinna med absolut allt! Och det är kanske inte alltid så lätt att genomföra mindre populära beslut inom ett litet samhälle där de flesta känner varandra…

Att rota i andras samlingar är det bästa vi vet

Till lunch stannade vi påStallhagen, en mycket fint renoverad träbyggnad med mikrobryggeri, gårdsbutik och härlig lunchrestaurang. Ägaren var dessutom med och hittade champagnevraket och förgyllde vårt kaffe med att berätta historien om hur det gick till. Så fick vi en guidad tur i bryggeriet dessutom. Öl, god mat och fornlämningar – arkeologins heliga treenighet. Strålande väder var det dessutom.

Vi avslutade med Bomarsunds fästning, ett prestigeprojekt av ryske tsaren som dock blev anfalletinnan det stod helt färdigt och övertaget av fransk-brittiska trupper 1854 som en del i konflikten kallad Krimkriget. Sen körde vi tillbaka till Eckerö där vi fick en mycket lugnare tillbakafärd till fastlandet än ditresan var. (Och jag och Michel körde bara lite fel på vägen hem från Grisslehamn…)

Gravhögarna i Godby var inte så pjåkiga. Här mar man hittat djurfotsamuletter i bränd lera.

Ett varmt tack från oss alla till Niklas, Jenni, Rudolf, Alexandra och Graham för ett mycket trevligt och givande besök!

Hela gänget, minus Jenni Lucenius som höll i kameran och Niklas som gömt sig nånstans… Från vänster: Rudolf Gustavsson (ÅM), Emma Sjöling, Sanna Eklund, Lena Sundin, Jonas Wikborg, Michel Guinard, Anneli Sundkvist, Britta Wallsten, Ann Lindkvist, Alexandra Strömberg (ÅM), Graham Robins (ÅM), Åsa Larsson, Helena Hulth