Arkeologiska undersökningar av stenålder i Påljungshage

28 april - ¹⁴C-datering av makrofossil

11 april - Nya resultat

29 feb - Föredrag i Nyköping och besök på Sörmlands Museum

26 feb - Godsanalys av keramik från Påljungshage

Ingen av våra regelbundna läsare kan ha undgått att boplatsen vid Påljungshage tillhör de första jordbrukarna i östra Mellansverige. Av arkeologer kallas detta för trattbägarkultur. Benämningen grundas på periodens tidstypiska keramik. Form och dekor är omisskännlig. Keramiken kommer att studeras ingående av Niklas Stenbäck, SAU, som har stor vana av sådana studier. Flera andra kolleger i regionen, som också ägnat mycket tid åt perioden, har besökt oss i fält då utgrävningarna pågick. I stort är de alla överens, men för en insatt expertis finns det alltid en mängd spörsmål att dryfta. Ett samarbete har inletts av Niklas Stenbäck med bland andra Gunlög Graner och Britta Kihlstedt, Riksantikvarieämbetet, som arbetar med liknande material. Även Fredrik Hallgren, Uppsala universitet (som också är vårt vetenskapliga bollplank) samt Dag Hammar (frilansarkeolog) är inkopplade. Samtliga är mycket erfarna av periodens keramik.

Men vi nöjer oss inte med detta. Nya resultat kan vinnas ur materialet med en ingående teknisk keramikanalys som just har inletts av Torbjörn Brorsson.Syftet med analysen är att identifiera hur keramiken tillverkats. Det finns nämligen olika tekniker att framställa keramik på som användes under forntiden. Vi kan ana att hantverket har varit traditionsbundet: Det finns klara samband mellan olika keramiska stilar och perioder. För den forntida människan har det varit viktigt hur kärlen framställts – en del av individens identitet ligger i hantverkstraditionen. Vilka likheter och skillnader finns det mellan de olika kärlen på Påljungshage? Hur förhåller sig Påljungshage till andra samtida boplatser i Södermanland?

Förutom kärlens teknik analyseras även vilka leror och magringsmedel som använts. Den mineralogiska sammansättningen hos leror kan liknas vid ett fingeravtryck. Sammansättningen varierar på olika platser allt eftersom de naturliga förutsättningarna skiftar. Analysen avslöjar således om leran som använts är den som man hittar kring Nyköping. Är den inte det, så förstår vi att kärlen tillverkats någon annanstans där sammansättningen på leran är annorlunda. Analysen sker i form av keramisk tunnslip. Det innebär att man sågar itu krukskärvan och studerar det renslipade snittet under mikroskop. Analysen utförs av arkeolog Torbjörn Brorsson vid Kontoret för Keramiska Studier utanför Lund. Analysen pågår i skrivande stund och vi återkommer senare här på hemsidan med Torbjörns rön och resultat.

20 feb - Flintfynd och en malsten

Fyndlistor från stenåldersgrävningar domineras i regel av sten. Påljungshage är inget undantag. Vi är snart klara med basregistreringen och kvarts dominerar som brukligt är på boplatser i östra Svealand. Men vi har dessutom en förvånande hög andel flinta. I och för sig är detta en trend under neolitikum - att flinta ökar på boplatser i regionen. Men som fältarkeolog i östra Mellansverige upplevs flintan ändå lite som ett exotiskt material.

Flintans ursprung står att söka i Skåne och Danmark. I materialet finns både Kristianstadsflinta och sådan som härrör från sydvästra Skåne eller Danmark. Flintan är hårt utnyttjad. Bitarna är ofta påfallande små och nednötta till minsta användbara del. Flintan förekommer både som noduler (obearbetade stycken) och som helslipade yxor. De senare är alltid sönderslagna och omgjorda till knivar, skrapor eller tvärpilar. I flera fall har vi påträffat brända flintbitar.

Ett avslag av röd skiffer med tydligt facetterad slipning pekar på norrländska kontakter. På trattbägarlokaler i mellersta Sverige hittar man regelbundet föremål av skiffer, t.ex. knivar. Vi förmodar att det lilla avslaget är ett fragment av ett sådant föremål. Det ska bli spännande att gå vidare med specialanalyser av materialet. T.ex. så ska Helena Knutsson genomföra slitspårsanalys på kvarts och flinta. Förhoppningsvis kan olika funktioner definieras.

Lite överraskande är fyndet av en limpformad malsten. Boplatsens läge i skärgården och de övriga fynden pekar på jakt och fiske snarare än jordbruk. Malstenar är inte ovanliga på samtida boplatser intill större åsar i det inre av Sörmland. Men vad gör malstenen i skärgården? Förhoppningsvis ska Jan Risberg, kvartärgeolog på Stockholms Universitet, med hjälp av fytolitanalys kunna bringa klarhet i den här problematiken. Har man malt säd eller något annat på Påljungshage? Och hur förhåller det sig med slipstenarna? Har de också använts i malande syfte? Kanske kan deras fördelning och samband med olika fynd ge svar på detta. Vi återkommer här på hemsidan när nya rön och resultat finns tillgängliga.

8 feb - Förekomst av gran förvånar

På stenåldersundersökningen har vi nu fått svar från vedartsanalysen som gjorts av Erik Danielsson på Vedlab. Arbetet omfattade åtta kolprover. Förutom en kokgrop/härdgrop var de andra anläggningarna skärvstensflak/förekomster av skärvsten, möjligen rester efter härdar, kokgropar och härdgropar. Skärvstenen fanns främst på undersökningens östra yta. Vi tolkar att man eldat och nyttjat denna del som boplatsens "köksavdelning". Proverna är tagna som makrofossilprov under skärvstensflak utom ett prov som kommer från botten av en härdgrop/kokgrop. Analysen visad till vår förvåning på förekomst av gran, vilket Erik Danielsson kommenterar så här:

"Proverna innehöll kol från asp, ek, tall och något förvånande också från gran. Granen anses traditionellt sett ha invandrat till området efter den tidsperiod som fynden anger att boplatsen brukades. Under senaste årtiondena har granens spridning över landet diskuterats flitigt och bilden har nyanserats. 

Numera anser många att granen kan ha funnits i enstaka bestånd, främst i fjällkedjan men kanske även längre söderut under senglacial tid men att de senare har försvunnit. För drygt 4000 år sedan kom sedan granen återigen in i landet, först till södra norrlandskusten. Därifrån har den spridit sig söderut med ganska jämn takt, 150 - 200 meter per år. (Matts Lindbladh, Svensk botanisk tidskrift 98:5, 2004)

Dateringen av proverna från Påljungshage kan bli spännande. Visar det att grankolet är tidigneolitiskt innebär det nytt underlag för att diskutera granens invandring. Men det är inte helt enkelt. Eftersom boplatsen antas har varit kustbunden så kan det hända att kolet härstammar från drivved med ursprung på andra sidan Östersjön. Det kan också visa sig som hänt flera gånger förr, att kolet vid dateringen visar sig vara betydligt yngre än vad fyndmaterialet på platsen anger."

Fyndregistreringen av stenmaterialet börjar nu bli färdigt. Inom några veckor påbörjar vi keramikanalysen samt den osteologiska analysen av de brända benen från Påljungshage. Då återkommer vi med nya resultat och rön.

23 jan - De första analyssvaren har kommit

På stenåldersundersökningen har vi fått svar från makrofossilanalysen som gjorts av Stefan Gustafsson. Från en av anläggningarna på den östra ytan, en härdgrop/kokgrop framkom rikligt med slaggliknande kol. Kolet har upphettats flera gånger och smält ihop med andra material. I analysen av det förkolnade växtmaterialet fanns en kärna av obestämt vete och två obestämbara sädeskorn (förmodligen korn). I analysprovet fanns även fragment av hasselnötskal. Tre prover från samma anläggning skickades in till Ångströmlaboratoriet i Uppsala för ¹⁴C-datering (se bilden). I de övriga åtta proverna från andra skärvstensanläggningar på östra ytan fanns lite kol men inga makrofossil kunde konstateras i proverna. Vi har skickat kolproverna till vedartsanalys och väntar nu på resultaten för att senare eventuellt datera kolet när vi vet vad det är för trädslag.

I väntan på analysresultaten har vi påbörjat registreringen av rutorna och fynden som grävts upp. Rutorna (ca 1000 stycken 1x1m och ca 164 stycken 0,5x0,5m) registreras i ett speciellt datorprogram (Intrasis).

I den pågående fyndregistreringen finns mycket kvarts och en hel del slipad flinta, vilket stämmer bra med den förväntade dateringen till tidigneolitikum. Även tidstypisk keramik har hittats. När registreringen är klar kommer vi att få en god överblick av fyndspridningen (av kärnor, knivar etc) tack var de stora ytor som grävts. Redan nu kan vi se intressanta mönster i fyndspridningen. Detta kommer att presenteras längre fram här på hemsidan.

12 nov - Avslutat fältarbete

Höstväder med regn och rusk har tilltagit under början av november. Till motigheten i vädret ska också räknas årstidens mörker. Alltsammans försvårar det arkeologiska fältarbetet. Mot vädret kan man skydda sig med bra kläder och ett offensivt humör - men regn och mörker försvårar grävarbetet. Regnsur sand är tung att flytta på. Sållningen tar långt mycket större tid i anspråk. Mörkret försvårar dessutom för arkeologen att urskilja olika lagers färg. Allt framstår som en grå massa. Att sedan fota, tex anläggningar, under sådana förhållanden bli aldrig riktigt lyckat.

Därför är det nu skönt att vi har lyckats avsluta fältarbetet. Nu fortsätter bearbetningen av all dokumentation och data som vi har samlat in tidigare i höst. Fynd ska sorteras och registreras, prover ska analyseras. Alltsammans ska senare utmynna i en rapport och en mer lättläst artikel. Grävningen har gått bra - mycket tack vare god fältpersonal, tur med vädret, god kontakt med Länsstyrelsen och en tillmötesgående exploatör i NCC, som hjälpt oss med grävmaskiner och annat under grävningens gång. Tack alla!

Vi återkommer efterhand med nya rön och resultat under hösten och vintern här på hemsidan.

Marcus Eriksson och Roger Wikell

12 okt - Inte många veckor kvar

Vi är nu inne i de sista veckorna av utgrävningen. Platsen där en gång säljägare och fiskare vistats under stenåldern har inte legat helt öde under de tidrymder som följt därefter. Två fynd av tämligen sent datum - i en arkeologs ögon - hittades på den västra hyllan. Det är en koskälla och ett skospänne.

Koskällan är av järn med bevarad kläpp. Givetvis är föremålet tämligen rostigt och det är ett dovt ljud i skällan nu när man försiktigt knackar på den. Metallen är för övrigt i god kvalité efter omständigheterna. Kan skällan ha tillhört en ko som Pål Jung har haft i sin hage? Under grävningen har vi konstaterat att marken har en väl utvecklad grässvål med en rik torrängsflora. Ett resultat av långvarigt nyttjade som betesmark. Eftersom boskapskötsel har varit mycket viktigt under historisk och förhistorisk tid kan vi misstänka att vår backe har varit betesmark ända sedan yngre bronsålder. Det närbelägna gravfältet som våra kollegor undersöker motsäger inte detta.

Spännet som preliminärt sägs vara 1700-tal är gjort i brons. Vi kan förmoda att det har tappats bort då någon rört sig över de gamla beteshagarna. Man kan ha vallat in korna eller sett över marker och stängsel.

De två fynden är det enda - förutom ortnamnet, den nuvarande floran och gamla lantmäterikartor i arkiven - som avslöjar att här har bedrivits boskapsskötsel. Något som pågått länge och på sin tid varit mycket arbetskrävande; mjölkning, utfodring och skötsel av stängsel och lador för att nu bara nämna några moment i arbetet.

2 okt - Utgrävningen fortsätter

Undersökningen av stenåldersboplatsen vid Påljungshage strax utanför Nyköping fortskrider nu med rutgrävning. Den inledande, ofta mödosamma fasen av arbetet med bortschaktning av markvegetationen är avslutad. Den ursprungliga markytan är nu framtagen.

Eftersom man inte kan se genom marken var fynd och härdar finns så grävs all jord upp och sållas. Arkeologerna brukar gräva i rutnät, inte helt olikt ett schackbräde, där varje ruta har ett bestämt nummer. På så sätt kan man hålla reda på var fynden är gjorda. Vi får en bild av fyndens fördelning och tillsammans med var härdar och kokgropar påträffas erhålls en tydlig bild av hur boplatsen har organiserats.

Stenåldersboplatsen vid Påljungshage består av tre naturliga avsatser i en stenbunden, sydsluttande backe. Vid bosättningstillfället för knappt 6 000 år sedan har dessa "hyllor" varit bekväma platser att vistas på. De har legat intill den dåtida havsstranden. Platsen har legat på en holme i ett rikt skärgårdslandskap, och de lägsta fyndens nivå över havet som vi funnit samlas kring 30 meter över havet. Det vill säga den nivå ditt havet nådde när platsen beboddes. Här fanns goda naturhamnar sett ur en båtburen persons perspektiv.

Fynd av knivar och skrapor av flinta och kvarts gör att vi mot bakgrund av platsens läge i skärgården kan misstänka att säljakt bedrivits. Ett antagande som stöds av ett litet men speciellt fynd - ett bränt sälben. Vi förstår därmed att de som vistades på de små hyllorna vid Påljungshage var sjövant båtfolk som ofta hade sett havshorisonten. Dagliga samtalsämnen var säkert väder, vind och säl.

Utgrävningen av stenålderslokalen påbörjas

SAU (Societas Archaeolocia Upsaliensis, en stiftelse som utför arkeologiska uppdrag med bas i Uppsala, har påbörjat en arkeologisk utgrävning av en stenålderboplats som är mellan 5 000 och 6 000 år gammal i Påljungshage vid infarten till Nyköping. Det är det planerade köpcentrumet som gjort att boplatsen upptäckts och nu undersöks. Redan i våras hittade arkeologer från Sörmlands museum lämningarna, som ligger väl dolda under markytan. De ser inte märkliga ut för en lekman och består av framför allt av avfall från redskapstillverkning eller enkla redskap. En och annan keramikskärva har också hittats.

När boplatsen var i bruk, vid början av det som man kallar bondestenåldern, låg platsen vid havet. Förmodligen har man inte bott här permanent utan kommit hit för att utnyttja det som havet kunde bjuda på: fisk, säl och annat. Det har redan hittats något som man tror är sälben och de fortsatta undersökningarna kommer att kunna ge en bättre bild av vad de människor som vistades här åt och vad de jagade och fiskade.

Fynden hittills består som sagt vad främst av avfall från stenredskapstillverkning och av redskap. Den lokalt förekommande kvartsen har varit viktig men det finns också flinta vilka tyder på kontakter med sydligare nejder av Skandinavien. Om dessa varit direkta eller om flintan passerat många mellanhänder innan den hamnat där den hamnat vet man inte. De fortsatta undersökningarna får visa om flintan var vanlig eller ovanlig. Det kanske kan ge svar på frågan. Redan nu kan man dock konstatera att flintan utnyttjas in i det sista och huggits om gång efter gång. Det visar att den var högt skattat och ovanlig. Förmodligen har man uppskattat att den varit lättare att arbeta med än kvartsen. Men kanske gav det också högre anseende åt den som ägde och använde flintredskap än åt den som bara använde kvartsredskap.

Den keramik som hittills hittats är mycket dåligt bevarad och består av små bitar. De bedöms tillhöra en typ som förknippas med de första bönderna och som är känd från liktidiga boplatser i Sörmland. En skärva avviker dock och tycks vara något yngre. Kanske ett bevis för att platsen används av olika grupper vid olika tider?

Undersökningarna i Påljungshage kommer att pågå in i oktober. Arkeologerna hoppas genom undersökningen kunna belysa olika aspekter i det dagliga livet under tidig bondestenålder. Genom de brända ben som framkommer kan man visa vad som jagades och fångades och därmed stod på den dåtida matsedeln. Man kan också genom keramikmaterial knyta platsen till andra, närbelägna och samtida, stenåldersboplatser. Och genom stenredskapen och avfallet efter tillverkningen av denna kan man få en uppfattning om den teknologiska nivå man stod på och hur kontaktvägarna sträckte sig. Alla dessa faktorer sammantaget ger en bild av ett samhälle fjärran från oss idag. Ändå hade de som en gång använde Påljungshage samma syfte som de som kommer att använda platsen i framtiden när köpcentrumet står klart: skaffa mat och kläder. Fast hur olika är och var inte villkoren för detta?

Kontaktperson på platsen är arkeolog Marcus Eriksson (070-332 70 32), SAU
Vid frågor om SAU kontakta verksamhetschef Kent Andersson (070-332 04 07)