|
||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
Strykjärnets föregångare
Arkeologisk datering bygger i mångt och mycket på principen att det mesta förändras över tid. Därför ser ett spänne från äldre järnålder annorlunda ut än ett från vikingatiden. Och ett svärd från bronsåldern skiljer sig från ett från vendeltiden.
Men det finns några föremålskategorier som gäckar arkeologernas sinne för ordning och reda. Vissa vikingatida yxor har till exempel stora likheter med yxor från 1800-talet. Och det finns till och med enstaka smyckeformer som levt kvar närmast oförändrade i nästan två tusen år. Exempel på detta är dagens släta vigselringar som har identiska motsvarigheter från den äldre järnåldern. Det som främst skiljer den moderna ringen från den förhistoriska är karathalten och stämplarna som berättar vem som gjort den och när detta skett.
En annan typ av föremål som verkar ha hittat sin optimala form redan under vikingatiden är de så kallade glättstenarna av glas. De finns i vikingatida kontext, till exempel i Birka, men de framställdes långt in på 1800-talet och kan ibland dyka upp på auktioner.
Glättstenarna är runda till formen. Ena sidan är slät och välvd medan den andra är plan. Färgen är nästan svart. De kan kallas det moderna strykjärnets föregångare och med hjälp av dem ”glätta” man linnetyg, , dvs ”stenen” ströks över det blöta tyget mot en bräda och tyget blev slätt.
Vikingatida glättsten från Svarta Jorden i Birka.
Foto: Statens historiska museum, Stockholm.
Nästan alla vikingatida glättstenar är av den kompakta typen. Mig veterligt finns bara ett enda undantag till detta och det är en blåst, svagt avlång glättsten från Birka. Den har hittats i en av ön rikaste kvinnogravar som innehåller många tecken på, att den gravlagda en gång varit en mycket speciell person i det dåtida samhället.
Denna blåsta glättsten kommer från en av Birkas rikare kammargravar. Den är mycket ovanlig.
Foto: Statens historiska museum, Stockholm.
Arkeologisk datering bygger i mångt och mycket på principen att det mesta förändras över tid. Därför ser ett spänne från äldre järnålder annorlunda ut än ett från vikingatiden. Och ett svärd från bronsåldern skiljer sig från ett från vendeltiden.
Men det finns några föremålskategorier som gäckar arkeologernas sinne för ordning och reda. Vissa vikingatida yxor har till exempel stora likheter med yxor från 1800-talet. Och det finns till och med enstaka smyckeformer som levt kvar närmast oförändrade i nästan två tusen år. Exempel på detta är dagens släta vigselringar som har identiska motsvarigheter från den äldre järnåldern. Det som främst skiljer den moderna ringen från den förhistoriska är karathalten och stämplarna som berättar vem som gjort den och när detta skett.
En annan typ av föremål som verkar ha hittat sin optimala form redan under vikingatiden är de så kallade glättstenarna av glas. De finns i vikingatida kontext, till exempel i Birka, men de framställdes långt in på 1800-talet och kan ibland dyka upp på auktioner.
Glättstenarna är runda till formen. Ena sidan är slät och välvd medan den andra är plan. Färgen är nästan svart. De kan kallas det moderna strykjärnets föregångare och med hjälp av dem ”glätta” man linnetyg, , dvs ”stenen” ströks över det blöta tyget mot en bräda och tyget blev slätt.
Vikingatida glättsten från Svarta Jorden i Birka.
Foto: Statens historiska museum, Stockholm.
Nästan alla vikingatida glättstenar är av den kompakta typen. Mig veterligt finns bara ett enda undantag till detta och det är en blåst, svagt avlång glättsten från Birka. Den har hittats i en av ön rikaste kvinnogravar som innehåller många tecken på, att den gravlagda en gång varit en mycket speciell person i det dåtida samhället.
Denna blåsta glättsten kommer från en av Birkas rikare kammargravar. Den är mycket ovanlig.
Foto: Statens historiska museum, Stockholm.
