SAU – uppdragsarkeologi på vetenskaplig grund

Kan det vara en hällkista?

Vår stenåldersboplats i Riksten ligger på en yta som är täckt av sand och silt, men här och där finns koncentrationer av stenar. Det märkliga är att alla stenar är ungefär lika stora som handbollar i storlek. Om stenarna hamnat här naturligt, borde vi ju även hitta även mindre stenar och grus. Därför tror vi att stenen placerats här av människohand.

Boplatsen breder ut sig i en slänt, och högts uppe finns några stensamlingar som ser särskilt spännande ut, bland annat ett par ”skärvstensflak”. Skärvsten kallas sten som spruckit efter att ha hettats upp, och som därmed blivit vass och porös.

Emma Sjöling undersöker ett av de mystiska skärvstensflaken.

Skärvstenen är placerad i en ovalform som mäter ungefär 8 gånger 6 meter i diameter. I packningen har vi hittat avslag av kvarts, det vill säga avfall från att man bearbetat den denna vita sten för att tillverka verktyg av något slag.

Alldeles intill finns ett annat kluster av stenar, som nu undersöks, där vi också funnit kvarts. Men vad kan dölja sig under dessa båda stensamlingar?

 Kan en grav dölja sig här under?

I Botkyrka, alltså den kommun som Riksten ligger i, har man tidigare upptäckt en omkring 4000 år gammal hällkista som kallas Albykistan. Denna stenkista låg i mitten av ett stenröse som var 9,5 meter i diameter. I hällkistan och röset påträffades inte bara fragment av människoben utan också bearbetad kvarts, en gravurna av lera, pilspetsar, eldslagningsflinta och skrapor av sten, som man bland annat kunde bearbeta hudar med. Hällkistor är ytterst ovanliga i Mälardalen – men tänk om Riksten inom kort blir känt för ett sådant fynd…

Ulf Celin vattensållar jorden från stenpackningarna.

 

Text och foto av Kristina Ekero Eriksson