Jägare, fiskare och samlare
En gång i tiden täcktes hela det område som idag kallas norra Tyskland, Danmark, Norge, Sverige och Finland av ett 2-3 km tjockt istäcke. Först när det blev lite varmare och isen började smälta för ca 14 000 år sedan kunde de första människorna komma hit.
De var jägare, som följde efter vildrenar och de levde i små grupper. Deras redskap och vapen var av flinta, ben och horn och med sig hade de hunden, människans äldsta ”husdjur”. Människorna bodde i skinntält som de kunde bära med sig. Lämningar efter sådana jägare har hittats i dagens Skåne och Halland, alltså i södra Sverige.
Isen försvann med tiden mer och mer och det blev varmare. Det började också växa upp skogar där det fanns gott om olika sorters vilda djur och ätbara bär, frukter, nötter och rötter. Och i sjöar och i havet kunde man fånga fisk, plocka musslor eller kanske fånga en och annan kärrsköldpadda. På våren gick det också bra att plocka fågelägg. Människorna kunde leva gott på detta sätt. Man lärde sig också att använda andra stensorter än flinta eftersom den inte fanns överallt. Därför gjorde man också redskap och vapen av kvarts, kvartsit, grönsten, skiffer och porfyr.
Boplatser
Vi vet ganska lite om hur man bodde under den äldre delen av stenåldern. Självfallet har man haft hyddor eller hus men lämningarna efter sådana är inte många och eftersom de är så gamla är de ofta svåra att förstå.
Gravar
Sina döda har man begravt tillsammans med olika föremål. Ibland hittar man flera gravar på ett och samma ställe. Ibland ligger gravarna ensamma. I vissa fall har man strött så kallad rödockra över de döda. Det händer också att man begravde sina hundar på samma sätt.
Den här delen av stenåldern kallar man för äldre stenålder. Eller jägar/samlarstenålder. Eller mesolitikum. Den börjar omkring 10 000 f Kr och slutar ca 4 100 f Kr.
En gång i tiden täcktes hela det område som idag kallas norra Tyskland, Danmark, Norge, Sverige och Finland av ett 2-3 km tjockt istäcke. Först när det blev lite varmare och isen började smälta för ca 14 000 år sedan kunde de första människorna komma hit.
De var jägare, som följde efter vildrenar och de levde i små grupper. Deras redskap och vapen var av flinta, ben och horn och med sig hade de hunden, människans äldsta ”husdjur”. Människorna bodde i skinntält som de kunde bära med sig. Lämningar efter sådana jägare har hittats i dagens Skåne och Halland, alltså i södra Sverige.
Isen försvann med tiden mer och mer och det blev varmare. Det började också växa upp skogar där det fanns gott om olika sorters vilda djur och ätbara bär, frukter, nötter och rötter. Och i sjöar och i havet kunde man fånga fisk, plocka musslor eller kanske fånga en och annan kärrsköldpadda. På våren gick det också bra att plocka fågelägg. Människorna kunde leva gott på detta sätt. Man lärde sig också att använda andra stensorter än flinta eftersom den inte fanns överallt. Därför gjorde man också redskap och vapen av kvarts, kvartsit, grönsten, skiffer och porfyr.
Boplatser
Vi vet ganska lite om hur man bodde under den äldre delen av stenåldern. Självfallet har man haft hyddor eller hus men lämningarna efter sådana är inte många och eftersom de är så gamla är de ofta svåra att förstå.
Gravar
Sina döda har man begravt tillsammans med olika föremål. Ibland hittar man flera gravar på ett och samma ställe. Ibland ligger gravarna ensamma. I vissa fall har man strött så kallad rödockra över de döda. Det händer också att man begravde sina hundar på samma sätt.
Den här delen av stenåldern kallar man för äldre stenålder. Eller jägar/samlarstenålder. Eller mesolitikum. Den börjar omkring 10 000 f Kr och slutar ca 4 100 f Kr.
