SAU – uppdragsarkeologi på vetenskaplig grund

Grönsten, flinta, kvarts, porfyr och sandsten – de som höll till på boplatsen i Riksten var kräsna och valde noga bland stensorterna när de skulle tillverka sina redskap.

Eftersom sten, till skillnad från trä och skinn, är beständigt är det också det som vi hittar mest av i Riksten. Michel Guinard är ansvarig för fyndregistreringen och redan nu är flera backar fulla av nyupptäckta stenföremål.

Michels identifierar vilka redskap som använts och tillverkats här under stenåldern. Vissa fynd är så pass välbevarade att de är lätta att känna igen. Dit hör exempelvis ett fragment av en yxa av grönsten.


Den tjocknackiga yxan av grönsten. Tänk till ett skaft av trä.

På boplatsen har någon också kastat ifrån sig en misslyckad mejsel av grönsten, ett redskap som man kunde urholka trä med. Uppenbarligen har ett slag hamnat fel, och mejselämnet kastades bort innan det blev färdigt.

”Det här kan vara ett ämne till en mejsel eller liten yxa, men något gick fel och det halvfärdiga redskapet kastades bort”.

Andra gånger är det knepigare att förstå vad man tillverkat. Ofta återstår bara avfall av sten som blivit över när man huggit, bultat och slipat för att få fram exempelvis yxor och mejslar. Men även formen på avslagen kan avslöja vad tillverkaren ville få fram för redskap.

När man högg till yxor bildades åsar på ytan, som kunde bultas bort med exempelvis knackstenar av porfyr. Vi har hittat mängder av små porfyrbitar som lossnat när man slagit dem mot redskapet som man höll på att tillverka.

Bitar av porfyr som lossnat från knackstenen.

Det absolut vanligaste råmaterialet i Riksten är kvarts, en vit sten som det finns gott om på Södertörn. Kvartsen har till största delen använts som skärande eggar eller som skrapor. En stor del av kvartsmaterialet kan sägas vara en sorts engångsprodukter, man tillverkade helt enkelt det man behövde för stunden.

Ett av våra många kvartsavslag.

En sten som inte finns i trakten naturligt, men som vi ändå hittat på boplatsen är flinta. Den fick man resa ned ända till Skåne och Danmark för att hämta. Kanske bytte man till sig stenen, eller fick den som gåva? Av flinta kunde man slå spån, som sedan kunde brukas till allt möjligt, till exempel pilspetsar, knivar och skäror som användes när man skördade.

Ett av våra flintafynd är ett spån som kan ha använts kniv.

Sandsten användes för att slipa exempelvis yxor. I en märklig nedgrävning högst uppe på boplatsen låg en lårbensformad slipsten av just sandsten. Kanske har man slipat sina båtformade stridsyxor på den?

De två fragmenten passar ihop och hör till en lårbensformad slipsten av sandsten.

Alla fynd som görs markeras på en plan, ett slags ritning, över utgrävningsytan. Förhoppningsvis kommer det då att utkristalliseras mönster, så vi kan se vad som har tillverkats och använts var på boplatsen. Redan nu är ett område på ungefär 30 kvadratmeter extra intressant. Där ligger det mycket stenavslag och yxämnen som tyder på att det funnits en yxverkstad här!

 

Text och bild av Kristina Ekero Eriksson.