SAU – uppdragsarkeologi på vetenskaplig grund

Det spetsar till sig i Riksten

Plötsligt låg den bara där i sållet. Vit, taggig och flera tusen år gammal. Ett litet konstverk! Men vad är det egentligen?

 

– Vi vet inte ännu. Det skulle kunna vara spetsen av en harpun från jägarstenåldern och då kan den vara bort emot 7000 år gammal. Men harpuner från den här tiden brukar vara betydligt större och bredare. Det är möjligt att spetsen istället är yngre, ungefär 4500 år gammal. I så fall är den från slutet av bondestenåldern – från övergången stridsyxetid och senneolitisk tid. Vi är inne på att det kan vara en pilspets. Vi vet lite om hur pilspetsar såg ut under just den här delen av stenåldern och i denna del av Skandinavien, berättar Lars Sundström.

Det har förbryllat arkeologerna varför inga pilspetsar från stridsyxetid/senneolitisk tid påträffats på boplatsen i Riksten, för det är ett vanligt fynd på stenåldersboplatser.

– Den här spetsen är gjord av djurben. Anledningen till att den bevarats är att den är bränd. Det kan förklara frånvaron av pilspetsar på boplatsen, om de inte blivit brända har de helt enkelt försvunnit i marken, säger Lars.

Det var Siri Pettersson som hittade den taggiga benspetsen i en grop. Den låg tillsammans med brända djurben och nötskal.

Kanske satt spetsen kvar i ett djur som grillats, stekts eller kokats här, och att avfallet sedan lagts i gropen.

– Vi kommer att kunna datera spetsen genom att göra kol-fjorton-analys av de brända benen och hasselnötsskal som påträffades i gropen. Då får vi se vad denna spets landar på för datering, säger Lars.

 

Text och bild: Kristina Ekero Eriksson