|
||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
Dräktspännen från äldre järnåldern och sociala förändringar
Till den äldre järnålderns dräkt, framför allt kvinnodräkten, hörde spännen av metall. I allmänhet bar man två spännen som satt på axlarna. Ett tredje spänne kunde också finnas, placerat på bröstet. Det sistnämnda spännet kunde ha en prydande funktion men det kunde också hålla samman en del av dräkten.
Dräktspännena tillverkades av metall och de förekommer i järn, brons, silver och i undantagsfall i guld. Utformningen av dem är mycket skiftande och det förekommer allt från mycket enkla till väldigt praktfulla där ädelstenar eller halvädelstenar infattats.
I Mälardalen är dräktspännen inte direkt vanliga under äldre järnålder. De förekommer oftast i gravar. Till skillnad från övriga Skandinavien uppträder de bara (där detta varit möjligt att bestämma) i kvinnogravar. Detta är en smula märkligt.
Än märkligare är, att man i så gott som alla andra delar av Skandinavien hittar dräktspännen i gravar under nästan samtliga delar av den äldre järnådern. I Mälardalen är det istället så, att det inte finns några gravar med dräktspännen från den inledande delen av romersk järnålder (i grova drag första århundradet e Kr). Det förefaller med andra ord som om det fanns något som gjorde, att man inte ville eller fick lägga ner dräktspännen i gravar vid den här tiden. Vapen gick dock bra. Liksom lerkärl eller hartstätade träkärl.
Men så plötsligt börjar dräktspännen dyka upp i gravar, inte sällan tillsammans med pärlor av glas samt andra föremål. Vi känner till gravar av den här typen från det som idag är Uppland, Västmanland och Södermanland. Och det rör sig om både brandgravar där den döda kremerats och om jordfästelsegravar där den döda jordats tillsammans med sina gravgåvor.
De som gravlagts tillsammans med dräktspännena har, i samtliga fall där detta varit möjligt att bestämma, visat sig vara kvinnor eller flickor i tonåren. Och genom de typer av spännen som förekommer går det att säga, att kvinnorna/tonårsflickorna tillhört en eller två generationer som levt i början av 2:a århundradet e Kr. Därefter upphör så gott som fullständigt dräktspännen att förekomma i gravar igen med några få undantag när.
Vad är det då som kan ligga bakom detta lite märkliga fenomen? Rör det sig om en grupp rika kvinnor som begravts så här? Som plötsligt, över ett ganska stort och vitt geografiskt område, skaffar sig rikedom? Eller är det helt andra orsaker som vi kan ana oss till bakom dessa romartida kvinnor och deras dräktspännen? Ska vi istället se dem som ett resultat av ett samhälle som förändrades, som gick från en struktur till en annan? Ja, så kan det faktiskt vara. För dessa kvinnor har inte tillhört samhällets absoluta topp utan snarare ett ledande samhällskikt på en lägre nivå, kanske på bynivå. Sett i ett sådant perspektiv skulle dräktspännena och de som gravlagts med dem kunna vara ett resultat av framväxten av en ny maktelit på bynivå, man kan kalla dem byhövdingar eller vad man vill, som manifesterat sin nya ställning bland annat genom att anlägga ”rika” gravar för sig och sin familj. Kvinnorna är möjligen dessa lokala stormäns hustrur, som efter döden får hjälpa till att legitimera deras maktposition.
Genom att försöka insätta så enkla föremål som dräktspännen i en kulturhistorisk kontext blir de inte bara intressanta för arkeologer som ett redskap för att datera något. De blir dessutom värdefulla vittnesmål om förändringar i samhället som annars kan vara svåra att spåra. Men trots detta är det spännenas tidsmässiga hemvist som är pudelns kärna: hade vi inte kunnat datera dem så noga som vi kunnat hade inte den kulturhistoriska tolkningen varit möjlig. Med andra ord, vi kan aldrig komma förbi den traditionella arkeologins kärnfråga (föremålens datering) om vi ska kunna använda föremålen för att få ut meningsfull kulturhistorisk kunskap ur dem.
Till den äldre järnålderns dräkt, framför allt kvinnodräkten, hörde spännen av metall. I allmänhet bar man två spännen som satt på axlarna. Ett tredje spänne kunde också finnas, placerat på bröstet. Det sistnämnda spännet kunde ha en prydande funktion men det kunde också hålla samman en del av dräkten.
Dräktspännena tillverkades av metall och de förekommer i järn, brons, silver och i undantagsfall i guld. Utformningen av dem är mycket skiftande och det förekommer allt från mycket enkla till väldigt praktfulla där ädelstenar eller halvädelstenar infattats.
I Mälardalen är dräktspännen inte direkt vanliga under äldre järnålder. De förekommer oftast i gravar. Till skillnad från övriga Skandinavien uppträder de bara (där detta varit möjligt att bestämma) i kvinnogravar. Detta är en smula märkligt.
Än märkligare är, att man i så gott som alla andra delar av Skandinavien hittar dräktspännen i gravar under nästan samtliga delar av den äldre järnådern. I Mälardalen är det istället så, att det inte finns några gravar med dräktspännen från den inledande delen av romersk järnålder (i grova drag första århundradet e Kr). Det förefaller med andra ord som om det fanns något som gjorde, att man inte ville eller fick lägga ner dräktspännen i gravar vid den här tiden. Vapen gick dock bra. Liksom lerkärl eller hartstätade träkärl.
Men så plötsligt börjar dräktspännen dyka upp i gravar, inte sällan tillsammans med pärlor av glas samt andra föremål. Vi känner till gravar av den här typen från det som idag är Uppland, Västmanland och Södermanland. Och det rör sig om både brandgravar där den döda kremerats och om jordfästelsegravar där den döda jordats tillsammans med sina gravgåvor.
De som gravlagts tillsammans med dräktspännena har, i samtliga fall där detta varit möjligt att bestämma, visat sig vara kvinnor eller flickor i tonåren. Och genom de typer av spännen som förekommer går det att säga, att kvinnorna/tonårsflickorna tillhört en eller två generationer som levt i början av 2:a århundradet e Kr. Därefter upphör så gott som fullständigt dräktspännen att förekomma i gravar igen med några få undantag när.
Vad är det då som kan ligga bakom detta lite märkliga fenomen? Rör det sig om en grupp rika kvinnor som begravts så här? Som plötsligt, över ett ganska stort och vitt geografiskt område, skaffar sig rikedom? Eller är det helt andra orsaker som vi kan ana oss till bakom dessa romartida kvinnor och deras dräktspännen? Ska vi istället se dem som ett resultat av ett samhälle som förändrades, som gick från en struktur till en annan? Ja, så kan det faktiskt vara. För dessa kvinnor har inte tillhört samhällets absoluta topp utan snarare ett ledande samhällskikt på en lägre nivå, kanske på bynivå. Sett i ett sådant perspektiv skulle dräktspännena och de som gravlagts med dem kunna vara ett resultat av framväxten av en ny maktelit på bynivå, man kan kalla dem byhövdingar eller vad man vill, som manifesterat sin nya ställning bland annat genom att anlägga ”rika” gravar för sig och sin familj. Kvinnorna är möjligen dessa lokala stormäns hustrur, som efter döden får hjälpa till att legitimera deras maktposition.
Genom att försöka insätta så enkla föremål som dräktspännen i en kulturhistorisk kontext blir de inte bara intressanta för arkeologer som ett redskap för att datera något. De blir dessutom värdefulla vittnesmål om förändringar i samhället som annars kan vara svåra att spåra. Men trots detta är det spännenas tidsmässiga hemvist som är pudelns kärna: hade vi inte kunnat datera dem så noga som vi kunnat hade inte den kulturhistoriska tolkningen varit möjlig. Med andra ord, vi kan aldrig komma förbi den traditionella arkeologins kärnfråga (föremålens datering) om vi ska kunna använda föremålen för att få ut meningsfull kulturhistorisk kunskap ur dem.
