SAU – uppdragsarkeologi på vetenskaplig grund

Åter till Skälby

Området strax väster om Västerås är ett av de arkeologiskt mest välundersökta i hela norra Europa. Sedan tidigt 1990-tal har flera större utgrävningar avslöjat hela byar från järnålderns alla delar. Det är inte så ofta vi arkeologer har möjlighet att arbeta med så stora sammanhängande ytor och därför är området runt Skälby, Hacksta och Gilltuna väldigt spännande. Här hittar vi inte elitens boningar, utan lämningar efter ”vanliga” människor för tusen eller till och med två tusen år sedan. Det som finns kvar är kol och aska från de eldstäder de värmde sig vid och lagade mat på, de igenfyllda brunnarna där de en gång hämtade sitt vatten och märken efter trästolparna som deras hus byggdes av. Andra spår av människornas liv är keramikskärvor och matavfall som brända och obrända ben.

När ännu mer av den gamla åkermarken i Skälby ska förvandlas till bostäder måste nya arkeologiska undersökningar till. SAU har precis avslutat en förundersökning direkt väster om Skälby skola. En förundersökning är en delundersökning av ett område. Genom att undersöka en viss andel får länsstyrelsen ett underlag inför den kommande arkeologiska undersökningen av hela fornlämningen. Vi har dragit schakt över hela området och undersökt ett urval av de härdar, stolphål och gropar vi hittar. Inom området fanns spår efter hus, troligen från århundradena runt vår tideräknings början. I ett husen fanns en löpare, alltså den övre delen av en malsten. För kanske två tusen år sedan höll någon den i handen och förvandlade säden som låg på den stora, flackt skålformade underdelen till mjöl. På bilden vilar den i handen på Frida, en av SAUs arkeologer. Trots att det är så mycket grävt i Skälby bjuder platsen fortfarande på nya spår av människors liv. För oss är det nu dags att sammanställa allt i text och kartor. Vi ska skicka kol till 14C-datering och analysera de ben vi hittat för att se om de säger något om människornas kosthåll och djurhållning.