Arkeologi blir konstverk
Förmedling av arkeologiska resultat kan ske på många olika sätt. Till de mer traditionella hör rapporter, föredrag, visningar, utställningar och liknande. Inte så ofta händer det att förmedlingen får formen av ett konstverk eller en konstnärlig installation. Men undersökningarna vid Påljungshage vid infarten till Nyköping har faktiskt resulterat i just ett konstverk, självfallet vid sidan av den mer traditionella avrapporteringen.
Uppdragsgivaren, Nyköpings kommun, insåg tidigt värdet i den arkeologiska undersökningen och utlyste en tävling där konstnärer inbjöds att, inspirerade av de arkeologiska undersökningarna, skapa ett konstverk som knöt an till platsens historia. Det vinnande bidraget har skapats av Elisabet Englund och heter Pål Jungs Fornhage. Om hennes intentioner och om henne själv kan man läsa på hennes hemsida: http://www.elisabetenglund.se/index.html (öppnas i ett nytt fönster).
Att omvandla arkeologi till något så bestående som ett konstverk känns spännande och utgör ett intressant sätt att förankra kulturarvet lokalt. Besökarna som primärt kommer för att shoppa möts också av ett stycke historia. Förhoppningsvis inbjuder detta till att reflektera över tidens och platsens betydelse. För nutidens besökare har haft föregångare som i vissa fall haft samma ärende till plasten: att skaffa mat och förnödenheter. Men också för att samlas och få utlopp för ett behov av annat slag, kopplat mer till existensiella frågor.
Genom konstverket synliggörs historien och kulturarvet på ett mycket konkret sätt. Platsen är för alltid förändrad. Berget där gravfältet låg är bortsprängt. Stenåldersboplatsen likaså. Med hjälp av den konstnärliga gestaltningen kan minnet leva kvar, och vi får hoppas att det leder till att nutidsmänniskan skapar en ny och givande relation med forntiden och med historien. Och att man inser hur mycket det finns som är gemensamt mellan då och nu.
Förmedling av arkeologiska resultat kan ske på många olika sätt. Till de mer traditionella hör rapporter, föredrag, visningar, utställningar och liknande. Inte så ofta händer det att förmedlingen får formen av ett konstverk eller en konstnärlig installation. Men undersökningarna vid Påljungshage vid infarten till Nyköping har faktiskt resulterat i just ett konstverk, självfallet vid sidan av den mer traditionella avrapporteringen.
Uppdragsgivaren, Nyköpings kommun, insåg tidigt värdet i den arkeologiska undersökningen och utlyste en tävling där konstnärer inbjöds att, inspirerade av de arkeologiska undersökningarna, skapa ett konstverk som knöt an till platsens historia. Det vinnande bidraget har skapats av Elisabet Englund och heter Pål Jungs Fornhage. Om hennes intentioner och om henne själv kan man läsa på hennes hemsida: http://www.elisabetenglund.se/index.html (öppnas i ett nytt fönster).
Att omvandla arkeologi till något så bestående som ett konstverk känns spännande och utgör ett intressant sätt att förankra kulturarvet lokalt. Besökarna som primärt kommer för att shoppa möts också av ett stycke historia. Förhoppningsvis inbjuder detta till att reflektera över tidens och platsens betydelse. För nutidens besökare har haft föregångare som i vissa fall haft samma ärende till plasten: att skaffa mat och förnödenheter. Men också för att samlas och få utlopp för ett behov av annat slag, kopplat mer till existensiella frågor.
Genom konstverket synliggörs historien och kulturarvet på ett mycket konkret sätt. Platsen är för alltid förändrad. Berget där gravfältet låg är bortsprängt. Stenåldersboplatsen likaså. Med hjälp av den konstnärliga gestaltningen kan minnet leva kvar, och vi får hoppas att det leder till att nutidsmänniskan skapar en ny och givande relation med forntiden och med historien. Och att man inser hur mycket det finns som är gemensamt mellan då och nu.
