Det som arkeologerna hittar är ofta trasigt och har legat i
marken jättelänge. Därför är det svårt att se vad det är man egentligen
hittat.
För att veta det behöver man ha
sett väldigt många saker tidigare. Har man tittat på många hela lerkrukor vet
man till exempel att den lilla keramikskärva som man hittar är en del av en
kruka. Och hittar man ett ben kan man kanske säga att det kommer från ett lamm,
en gris eller kanske en människa. Är det som ser ut som en rostig järnbit
kanske man känner igen som något som suttit på en livrem.
Ibland kan man också behöva ta hjälp av andra experter för att få veta vad det är frågan om för föremål. Ben kan man lämna till en benexpert (en osteolog). Han eller hon kan ofta berätta vad det är för slags ben, från vilket djur det kommer (eller om det är från människa), hur gammalt djuret varit när det dött eller om det har haft någon sjukdom. På så sätt får man veta mycket mer om ett ganska enkelt fynd. Man kan också låta specialister titta på stenredskap. Ibland finns det mycket små märken på stenarna som visar vad de använts till. Vissa har man kanske skrapat skinn med. Andra har man använt för att tälja trä med. Och det kan man se om man studerar redskapen i mikroskop.
Man kan också göra andra typer av undersökningar. Till
exempel kan man hitta rester efter mat i lerkrukor. Genom att låta experter
studera dem närmare kan man se vilken mat man lagat. Det säger mycket om hur
man levde och hur det såg ut i naturen runt omkring.
